Flyttar in...

Jag håller på och flyttar in här i stället för sprayblog som gaav en del besvär stundtals. Förlorade inlägg och svårt att komma in på sidor. Har flyttat över de texter från sprayblog som jag ville ha med mig hit och framöver kommer jag bara att skriva här.

Spelberoende

Det talas mycket om spelberoende nu för tiden. Det verkar som om det eskalerat med de statliga kasinona och den här enorma pokervågen som sköljer över oss. En våg som antagligen inte blivit mer än krusning på ytan om det inte varit för media.

Helt plötsligt. Från ingenstans, så fanns det en massa pokerprogram på TV. I stort sett alla kanaler har nu nåt pokerprogram. Hur kul är det egentligen att titta på TV när andra spelar poker? Jag har en viss förståelse för de som faktiskt spelar, men att sitta där och vara en passiv tittare. Måste vara som att se färg torka.

För att inte tala om alla dessa män och pojkar. Ja, det är nästan uteslutande män och pojkar som håller på med dessa nätspel. CS, WoW och allt vad de heter. De är kanske inte så mycket pengar inblandat i detta spelberoende. Men rätt osunt ändå. Man avskärmar sig från sina vänner och tillbringar mer och mer tid framför datorn och spelar.

Ok, jag är varken ofelbar eller perfekt själv. Nu blev ni säkert förvånade? Jag har själv ett litet spelberoende. Helt gratis visserligen. Jag spelar på en sida som heter xperteleven.se. Där sköter jag om ett fiktivt fotbollslag och spelar i en serie tillsammans med ett gäng kompisar. Vi har kul och leker fotbollstränare och larvar oss ibland. Fast det brukar inte ta mer än nån halvtimme per vecka i anspråk. Så det inverkar inte så mycket på mitt liv. Då är det nog värre med det här. Att skriva och läsa bloggar, tar mer tid. Även om jag försöker att inte låta tiden skena iväg.

Dagens låt är Four minute warning med Chaos UK.

(L)ugn det ordnar sig

Nu är man inte helt handfallen i köket. Som stor matälskare, så älskar jag även att laga mat. Så att det ibland blir lite söligt och behövs städas upp i köket är ingen nyhet för mig. Att en liten ricottakaka kunde ställa till med sån förödelse i en ugn däremot, var en nyhet.

Eftersom jag aldrig gjort den förut, så visste jag inte vad jag hade att vänta mig heller. Fast jag borde ha vaknat till vid ingrediensen bakpulver. Men den hade de finurligt nog lagt i en liten bisats i receptbeskrivningen, så den glömde jag av. Ja, inte att ha i den alltså, fast det hade nog varit bättre om jag gjort det.

Häller upp smeten och den ryms precis i formen. In i ugnen på 200 grader och sen vänta. Den skulle stå där i 50 minuter, efter 30 minuter så tutar klockan. Eller nej, brandlarmet gick. Naturligtvis har den pyst över alla bräddar och lagt ett jämntjockt lager på botten av ugnen och som nu bränt fast. Detta skapade ett rejält rökmoln, helt utan rökmaskiner. Jag förstår nu vilket besvärligt arbete räddningstjänstens rökdykare faktiskt har.

Nu skall sägas till mitt försvar, så stod det inte hur stor formen behövde vara. Så jag tog den jag brukar ha, vilken nu visade sig vara för liten. Så med en rökfylld lägenhet, det var sämre sikt inne än ute i dimman, en skällande hund och två småfnittriga töser. Samt ett vilt tutande brandlarm. Då kändes det som om jag bara ville strunta i alltihop och emigrera. Men det blev ändå inte en helt misslyckad kaka om än något fastare än den skulle ha blivit enligt receptet.

Dagens låt är Can't seem to make you mine med Murder city devils.

Singelliv - Evil Ed

Jaha, då var man en erfarenhet rikare. Som jag skrev igår, så skulle jag ut och terrorisera tjejer i affären med min stenhårda och helt upprättstående mohikan. Sagt och gjort. Det blev riktigt roligt. Kanske inte för de som jag började prata med, men åtminstone för mig. Men också en händelse som jag inte riktigt räknat med.

Jag har väl aldrig blivit så betittad förr. Eller jo, det har jag, när jag och en kompis gick nakna genom skolan och in på lektion, som vi blev utkörda från. Allt pga ett vad. Men åter till saken. Jag fick en följeslagare som verkade vara riktigt intresserad, hon hängde med vart jag än gick. Hon såg inte fel ut heller, så jag tänkte först att jag skall kolla in läget bland frukt och grönsaker. När jag tyckte att jag genom min blotta närvaro satt ribban, började jag småflirta med en kvinna bland bananerna. Mycket riktigt, såg skräcken lysa i hennes ögon, men samtidigt en frågande blick. Hon undrade säkert vad hon gjort för ont som attraherade såna hemska element? Inte vet jag, men jag var lite extra påstridig, tills hon sa att hon skulle skrika om jag inte lämnade henne ifred. Så närgången var jag inte, jag bara försökte prata med henne och inleda ett samtal.

Gick bort därifrån och plockade till mig lite pasta och couscous. När jag försiktigt började närma mig grönsaksavdelningen igen, så lade jag återigen märke till den där beundrarinnan som jag sett tidigare. Nog hängde hon efter mig alltid. Traskade återigen fram till en tjej bland bananerna och tilltalade henne. Hon blev åtminstone inte förskräckt, utan mer arg vad det verkade. Tittade ilsket på mig och avbröt mig mitt i en mening. Ja, hon nästan skällde på mig och sa att 'såna perversa och sjuka människor som jag borde skjutas' Jag tittade på henne och frågade om hon verkligen menade mig? 'Ja, ni ställer bara till med bråk och slåss hela tiden' Jag gick skrattande därifrån. Hon hade helt klart sin syn på hur en person med min frisyr är.

Då dyker den där kvinnan som verkat intresserad upp igen och jag hinner inte inte ens tilltala henne innan hon visar legitimation och säger att hon är butikskontrollant och vill visitera mig. Nu vet jag vad jag har för rättigheter och framförallt vad hon inte har rätt till. Så jag sa vänligt till henne att om hon ens försökte, så skulle hon hamna på golvet i en besvärande ställning. Helt plötsligt står det två stora biffiga typer där också och kräver att få visitera mig. Jag skrattar åt dem och säger att om ni nu hade rätt till att visitera mig, så hade ni gjort det utan att fråga. Och att trakasserier av kunder knappast gagnar handeln. Jag vände ryggen åt dem och gick mot kassorna. De följde efter, hela vägen ut på parkeringen.

Det här var riktigt kul. Måste fixa ordentliga kläder och färga kammen grön. Då skall det bli riktigt roligt att flirta i affären. För att inte tala om eventuella möten med butikskontrollanter.

Dagens låt är So messed up med The Damned.

Singelliv - Punk's not dead

Nu skall jag strax åka hemåt från jobbet. Kommer att åka förbi det stora köpcentret med den stora grönsaksavdelningen. Måste bara se hur folk reagerar om jag flirtar med dem idag. Har fått en riktig fjong på kammen, så det kan nog bli både förskräckta miner och helt skräckslagna uttryck att vänja sig vid idag.

Nu skall jag naturligtvis inte ens försöka få till nån dejt, utan är bara intresserad av reaktionerna. En av anledningarna till att kammen är kvar, är ju just att det är så många i min omgivning som tycker att det är förargligt och besvärande att jag klippt mig så här. Då måste jag som gammal obstinat husockupant fortsätta att se ut sån här.

Jag jobbar på en högskola och den som har minsta erfarenhet av en sån, vet att det jobbar en massa slätstrukna akademiker på en sån. Så igår, vid ett större möte, då fick jag minsann höra både det ena och andra om mitt nuvarande utseende. Vilket dels retade mig, men även sporrade mig att fortsätta så här ett tag till. Jag bestämde mig även under hemresan att åka förbi överskottsbolaget och köpa lite avlagda kläder. Försökte komma i mina gamla kläder, men de hade krympt. Och hur hotfull ser man ut i ett par byxor som inte går att knäppa och som antagligen spricker om jag rör mig. Inte skinnjackan då förstås, men den fattades det ca 15 cm för att kunna dra igen blixtlåset. Att sen ärmarna slutade ca 10 cm ovanför handlederna gjorde inte saken bättre Tänk att man varit så liten.

Det är lite synd det. För den skinnjackan är full med spikar över axlarna och så står det handskrivet med röd färg på ryggen 'I HATE PEOPLE'. Får se om jag kan hitta nåt sånt grundmaterial på överskottsbolaget eller myrornas som kan modifieras. För att ut och flirta klädd sån måste vara en mardröm för den som man flirtar med. Så detta måste prövas också. Naturligtvis skall detta omnämnas för henne jag träffar. Att jag inte tänker träffa nån, utan bara vill se reaktionerna.

Hmmm...kanske är jag sadist trots allt?

Singelliv - Join the crew

Det finns fördelar med singellivet som ibland glöms bort. Det nämns jämnt att man kan göra vad man vill och att man inte behöver ta hänsyn till nån annan än sig själv. Nu är det en sanning med modifikation. Den kan i stort sett passa in på nån som inte har barn. Men har man barn, så måste man ju i första hand ta hänsyn till dem. Då faller ju den fördelen platt till marken. Nej, jag ser helt klart andra fördelar, som inte nämns så ofta.

Tänk dig själv. Bara en sån enkel sak som att bostaden är lika stökig på kvällen när du kommer hem som när du åkte på morgonen. Ingen som har försökt städa eller röja upp bland smutstvätt eller den överfyllda diskhon. Det är du som stökar ner och som själv väljer när du vill städa. Du behöver inte tänka på att gå till frisören och fixa till håret. Så drömmen att få se ut som en grottmänniska är fullt möjlig. Dubbelsängen är din. Du kan ligga på tvären om du vill, ingen klagar ändå. Sen väljer du när det är dags att byta sängkläder. Det är kanske dags att skaffa mörka sängkläder? Då behöver man inte byta när de börjar bli bruna, för det syns inte ändå.

När man festar, så kan man dricka hur mycket man vill utan att få en massa arga blickar. Inte en massa tjat på morgonen om hur illa man betedde sig kvällen innan. Du kan ju även flirta friskt utan att nån blir svartsjuk. Bara en sån sak som ekonomin. Den är det du som helt och hållet sköter själv. Så när man har mycket månad kvar i slutet av pengarna, kan man bara skylla på sig själv.

Sen dök det naturligtvis upp en del saker som kanske är speciellt för kvinnor. Konstigt att jag tänkte på dem. Men det blir nog så när man är lyhörd och saker fastnar i skallen. Ni kan köpa den choklad som ni tycker om och inte den som det just nu görs reklam för. Ni köper de blommor som ni tycker om och inte de där färdigpaketerade och dessutom halvvissna från Statoilmacken runt hörnet. Sen, sist men absolut inte minst, ni behöver inte fejka orgasm. Och ni vet dessutom hur ni uppnår den.

Dagens låt är Barmy army med Exploited.

Semelhelvete

Igår var det fettisdagen. Och eftersom det även är min vecka med barnen så vill man ju glädja dem med att ha lite goda semlor till kvällen. så naturligtvis lovade jag barnen att det skulle frossas i semlor. Inte konstigt att man blir lite stressad när man får reda på att semlorna i affären är slut. Vi har ju inget bageri här ute på vintrarna, så det var bara till att åka vidare till nästa butik. Slut även där.

Sätter mig i bilen och funderar. Jag har en möjlighet till, ytterligare en icahandlare inom köravstånd. Naturligtvis finns det inga kvar där heller. Så vad gör en stackars dum pappa då? Jo, han lovar naturligtvis barnen att han skall baka semlor själv. Det kan väl inte vara så svårt? Det kunde det visst det. Faktiskt mycket svårare än så.

Det skall väl nämnas att jag är rätt så bra på att laga mat, men bakning. Nej, det får jag aldrig att fungera. Efter att försökt mig på en deg, som när jag var klar mer påminde om en sockerkakssmet. Det insåg t.o.m jag att det var fel. Så i med mer mjöl, så att det slutligen var en deg. Som sagt, jag är inget bra på att baka och tydligen så var det för lite jäst i för att den skulle jäsa, så bullarna blev lika kompakta som betong och bara en aning mjukare. Ja, ja...ny deg fixades i ordning och konstigt nog så blev den bra den här gången. Kunde ha svurit på att jag hade samma mängder i alla ingredienser som vid första försöket. Bullarna blir bra, mjuka och luktade jättegott.

Då var det dags att vispa grädde. Med grädde är det exakt som när man kokar mjölk. Man kan titta på den hur lång tid som helst och så vänder man ryggen till, så har den kokat över. Grädden kokkar ju visserligen inte över när man vispar den, men den blir till smör. En semla med smör och mandelmassa är nog inget gott. Så det var bara till att kasta sig in i bilen och ta sig ner till affären innan den stängde. Och med gårdagens väglag, så var det inte så där jättefort kan jag säga.

Det slutade i alla fall lyckligt. Barnen fick sina semlor och när de gått och lagt sig, så satte jag igång att röja upp i köket. Fick från början en känsla av att ett mjölpaket exploderat. För jag hittade mjöl på ställen jag inte ens hade varit i närheten av med degen. Var klar med allt och helt utpumpad vid midnatt. Så nästa år, skall jag inte lova barnen att jag skall baka semlor till dem.

Dagens låt är Property is theft med T.S.O.L.

Idag lärde jag mig nåt nytt...

Som rubriken lyder, så fick jag mig lite lärdom idag. Jag har efter att knäckt näsbenet 5 gånger plus ett oräkneligt antal vanliga smällar där näsan börjat blöda. När det börjar blöda så skall man ju bara nypa till, så slutar det strax att blöda. Detta är speciellt skönt att göra när näsbenet slagits av. Helst låter man nån annan göra det, nån som inte känner hur ont det gör och släpper taget innan blodet sluttat rinna.

Hur som helst. Yngste tösens näsa började rinna i morse. Inte snor då,utan en tjock ström av blod. Hon sitter i sängen och ropar lugnt till mig att hon nog skulle behöva lite hjälp. Då jag tittar in så ser jag att hon fått både mustach och skägg och skuttar glatt fram för att nypa till om nosen på henne. Döm om min förvåning då hon skriker till och säger att det gör ont. Klart det gör ont, jag måste ju nypa till för att stoppa blodflödet. Nu är hon strax 10 år och förstår att pappa inte gör nåt som skulle ge henne onödig smärta, men detta motsatte hon sig å det grövsta. Hon slog mig på armen och sa att jag skulle släppa. När jag gjorde detta och det kom ännu mer blod så sa hon att jag fick nypa till igen. Jag nyper till, samma visa igen, slag på armen och jag släpper. Ännu mera blod och då bestämmer hon sig för att lida igenom smärtan när jag åter nyper till. Jag förklarar lugnade för henne att det tar bara nån minut eller två för att det skall stoppa. Mycket riktigt. Det slutar att rinna.

Efter detta så bestämmer sig tösen för att det är dags att lära sig sånt här själv. Hon ber mig visa hur man skall göra och jag är snäll och gör detta. Sen skulle hon pröva och känna efter själv, medans jag går ut i köket för att göra frukost. Efter en stund så hör jag en flygsiren i sovrummet och jag får släppa allt och springa in för att se vad som har hänt. Hon har pillat och klämt så mycket på nosen att det naturligtvis börjat blöda igen. Jag klämmer åt och hon ligger still och inser att man kanske inte skall testa detta med en nyblodad näsa.

Så lärdomen idag var att inte klämma för hårt på en liten barnanos när de blöder.

Dagens låt är Fly the flag med Stiff little fingers.

Lördagsvarning

Har stött på några små listor när jag läst andras blogar. Det hela verkar gå ut på att bevisa hur underbart det är att ha små barn och att man genast bör skaffa såna.

Jag vill ju genast vara duktig och inte visa mig sämre. Så även jag skjuter till en sån lista. Så det är bara att sätta igång. Ni vet inte vad ni missar.

* Du slipper bli nerkräkt, nerbajsad eller nerkissad.

* Du slipper torka mat från väggarna och bli väckt 04:23 av att någon
kör en nappflaska i örat på dig.

* Du slipper att noga se efter vad som eventuellt kan ligga i skorna innan du tar på dem. Jag, hittade alldeles för sent, en halväten kokt morot i höger sko. Och hade då att välja på att komma försent eller gå runt resten av dan med morotsmos sipprande mellan tårna.

* Saker och ting ligger där du lagt dem och du slipper fundera på om nycklarna som nyss låg på bordet nu kan tänkas ligga i tvättkorgen, i någon kökslåda eller i hinken med begagnade blöjor.

* Du kan tala i telefon utan att någon får för sig att sladden till luren i själva verket är en lian, varpå luren lämnar ditt öra och far iväg in i närmaste vägg.

* Ingen får för sig att mata den lilla japanen i din video med leverpastejmackor eller popcorn och chips.

* Du kan gå och handla utan att någon i ditt sällskap river ner tomater från grönsaksdisken och fyller sin barnvagn med nyttigheter som baby bel ost och småkakor som du glömmer att betala eftersom du inte visste att de fanns där förrän du kommer hem.

* Du kan gå på möten och plocka upp kalendern ur väskan utan att det trillar ut nappar och haklappar på bordet.

* Du får din post samma dag som brevbäraren stoppat in den genom din dörr och inte den dagen du städar och tittar bakom skostället i hallen.

* Du behöver inte övertyga någon om att morgontidningen ska man läsa, helst i ett stycke, och inte äta.

* Du slipper krafsa i bajsfyllda blöjor med en gaffel för att se om vaxkritan, femtioöringen eller den lilla muttern som fattades efter det att du lagat dammsugaren återvänt till verkligheten igen.

* Du kan äta middag och se på TV utan att det ackompanjeras av en liten enmansorkester på kastrullock, soppslev, rivjärn och tom potta.

* Du kan ha ett sexliv som för det mesta inte inleds med de förföriska fraserna "tror du vi hinner" eller "sover hon".

* Du kan läsa en bok utan att sakna sida 53 eller hitta en teckning med kulspetspenna av en trolig kanin eller möjligen en ko på sidan 89.


Om ni fortfarande känner er sugna, sitt inte här, sätt igång!

Dagens låt ligger helt rätt i tiden och är Orgasm addict med Buzzcocks.

Många barnminnen blev det denna helgen

Det där med barn och då menar jag småbarn. Ger en hel del näring åt ens fantasi och påhitighet. För att inte tala om vansinne. Bara en sån sak som blöjor. Det är en hel vetenskap att handla blöjor. Ok, det som jag nu skall delge er, hände några år tillbaks i tiden. Då mina småttingar fortfarande knatade omkring med en svamp knuten kring rumpan. Ett helt normalt förfarande tyckte vi när vi skulle få ut det mesta av blöjorna. För billiga var de inte och är det antagligen inte i dag heller.

Varje måndag morgon så dök de där små tunna reklambladen upp i entrén på vår ICA butik. Eftersom jag var på jobbet, så var det upp till min sambo att införskaffa ett gäng sådana. Så varje måndag klädde hon barnen, satte i barnvagn och gick ner till affären. Hon tog en näve reklamblad och lade i vagnen för att sedan ta en liten promenad på vägen hem. När jag kom hem, satte vi oss och dividerade vad för nåt vi egentligen skulle ha. Ibland så fanns det inte mycket man ville ha av vad rabattkupongerna hade att erbjuda. Men blöjor fanns nästan alltid på kuponger. Ibland var det pampers, ibland nåt annat märke, men påfallande ofta just pampers. Man kan undra om de hade problem att skaffa marknadsandelar i mitten av 90-talet.

Hur som helst. En ovanligt vanlig måndagskväll kom vi fram till 15 kuponger för dubbelpack pampers blöjor. De skulle ge 25 kronor rabatt styck. Klockan 18 gör vi vår entré i den lokala ICA butiken, vi råkar ha 3 stycken inom kort köravstånd, man får variera sig när man kör såna här fula trick. Så sagt och gjort. rakt in i högen och rätt fram till blöjorna. Vi plockar snabbt åt oss 15 paket och vagnen är nu mer än full. Vi inser att vi inte får plats med mer utan går direkt till kassan. Eftersom det är lite tidigt på kvällen och barnen börjar bli lite griniga. Så passar det vårt syfte perfekt. När vi lägger upp paket efter paket på bandet och kassörskan slår in dem och sen får alla kupongerna. Då hajar hon till och säger att det går bara att köpa ett paket per köptillfälle. Våra små änglar som nu hittat annat kul att sysselsätta sig med vid kassan, de har en massa roliga påsar och paket med tuggumi där. Dessa rasar lätt i golvet och då yngste tösen missade allt det där roliga som storasyster fick sysselsätta sig med, så börjar hon gallskrika. Nu såg kassörskan oerhört tålmodig ut, en söt flicka på ca 20 år, men detta var mer än hon skrivit på för. Eftersom både jag och min sambo verkade helt oförstående vad gällde villkoret för att köpa blöjorna och barnen skrek i munnen på varann. Tyckte hon att det var läge att låta det gå för den här gången. Hon accepterade alla våra kuponger för blöjorna. Vi lovade dyrt och heligt att vi skulle läsa kupongerna noga nästa gång. Nu skall det tilläggas att en AUDI 100, med en barnvagn, en sulky, två vuxna samt två barn i varsin barnstol. Inte är optimal att stuva in 15 paket blöjor i. Men efter en del omdisponeringar av annat i bilen. Samt att pappa satt med ett blöjpaket mellan mage och ratt, så kom vi hem.

Grönsaksraggarn snöar in

Var i affären igår. Egentligen var det för att handla. Tydligen så är det nån hemma som läser min blog. För där stod de. Två tjejer som plockade bland frukter och grönsaker. Men intresset låg klart och tydligt på annat än att köpa. De kom med kommentarer till den stackars ensamma och utsatta killen som kom där, enbart för att köpa lite grönsaker. Han växlade några ord med dem och efter en liten stund så var han tvungen att åka hem och rasta hunden. Nu skall väl sägas att de var där på fel tidpunkt. Att ragga på grönsaksavdelningen en söndag kl 19:45 är verkligen inget för nybörjare. Tro mig, jag har testat.

Nej, idag är det måndag och stormarknaden skall få vara jaktmark idag. Här snackar vi grönsaksavdelning. Minst 300 kvm fyllt av potentiella dejter. Misslyckas jag här, så borde jag kanske bli munk och leva i celibat. Vilket jag kanske borde tänka på i vilket fall. Man slarvar bort sig själv lite grann när man håller på och dejtar. Inte så att man kliver in i en roll, men man ger ofta inte sig själv den tid man egentligen skulle behöva.

Har även insett att detta vädret som vi har här på västkusten just nu, ger en kontaktmöjlighet. Fick hjälpt en tjej hemma vid loss med hennes bil. Naturligtvis fick jag ju imponerat med mina kunskaper om vinterkörning och start av bil i halt väglag i uppförsbacke. Är man galen, så har man ju naturligtvis prövat på att köra av vägen en eller annan gång. Vilket är en uppfriskande upplevelse som man inte gärna är med om mer än en gång. Och naturligtvis har jag gjort just det, mer än en gång alltså.

Hur som helst. Hon blev uppriktigt glad åt min lilla hjälp som jag tyckte det var. Där stod hon och höll min hund, medan jag tuggade upp för backen tills det planade ut. Sen fick hon ta över. Eftersom vi nästan bor grannar så lovade hon en fika nån dag framöver. Ja, vad skall man säga? Nyinflyttad sen ett par veckor är hon. Så en fika med en granne kanske är perfekt, eller helt vansinnigt också. Hon tyckte om hunden också, eller det kanske var den hon tyckte om?

Dagens låt är Violent punkbeat med Hathor.

Singelliv - Dangerous Liaisons

Nu står man där och får frågor om hur man skall gå tillväga vid varuhusdejting. Skall jag vara ärlig, och det skall man, så har jag nog inte låtsats vara nån annan än den jag är. Jag är alltså en väldigt öppen och vänlig människa. Jag går ut med den tron på att andra människor är likadana, tills de eventuellt visar på annat. Jag har dessutom väldigt lätt för att prata med andra som jag möter och ser inget konstigt i att flirta med nån, helt oavsett var jag befinner mig. Det är nog egentligen så enkelt, att om man flirtar med nån på ett ovanligt ställe, så lägger de märke till en och blir nyfikna av den anledningen. För vem är så framåt att han, eller hon, raggar i affären?

Så för att ge lite råd, ja jag har ju gett råd på avdelningar tidigare. Har efter lite efterforskning kommit fram till att frukt och grönsaksavdelningen är bäst helt enkelt. Där tar de flesta det lite lugnare. Man tittar på varorna och känner lite på dem. Man plockar lite förstrött och tar betydligt längre tid på sig än med andra varor. Så här är det bäst. Hur man sen närmar sig den tilltänkte är lite beroende på vad den tilltänkte står och plockar med men även hur personen verkar vara. Skall väl även säga att den lite humoristiska approachen brukar funka bäst. Dels så får det personen att le, gör de inte det, gå därifrån. Dels så får man en reträttväg utan att det blir pinsamt om det skulle visa sig att de har sällskap av sin man. Vilket snabbt kan bli pinsamt. Fast jag har inte sett så mycket annat än glada miner från deras fruar i de fallen, även om inte deras män brukar vara lika glada.

Man skall inte dra sig för att vara en aning fräck. Naturligtvis skall man inte vara plump, då går det obönhörligen åt pipan. Åtminstone tror jag det, för jag har nog aldrig varit plump. Om man inte räknar en gång som jag körde med ett litet gurkskämt. Vad små dessa gurkorna var, jag vet var det finns större. Det blev åtminstone en lång fika, innan jag insåg att utseendet är inte allt. Fast å andra sidan, hon hörde ju inte heller av sig till mig. Men oftast så tar jag bara lättsamt upp nåt kring den frukt, eller grönsak de står vid. Nåt man kan spinna vidare på. För jag tror nästan aldrig att nån misstagit min approach för nåt annat än en flirt. Man fångar deras blick och ler mycket. Några gånger har man öppnat med att säga nåt om dem själva. Att man tittat en stund och blivit nyfiken. Det funkar det också. Antagligen pga att det jag skrev ovan om att ingen raggar i affären.

Singelliv - Does this system work

Igår när jag skulle hem från jobbet. Passade jag på att handla på den stormarknad jag passerar på vägen. Nu snackar vi stort köpcenter. Jag inser att för boende i storstadsregioner, är detta nog att jämföra med snabbköpet runt hörnet. Men för oss stackare på landsbygden är det stort. Det finns åtminstone mer än 10 butiker och både OBS och MAXI. Båda affärerna har relativt stora grönsaksavdelningar, men eftersom jag brukar handla på MAXI, så gick jag dit.

Jag beväpnade mig med en korg och började så smått att kolla in utbudet. Mycket folk i affären gav ett enormt utbud. Efter en liten stund såg jag henne. En riktigt söt tjej med lockigt blont hår. Jag närmade mig och vi hamnade intill varandra vid tomaterna. Jag kläckte ur mig en liten kommentar och hon skrattade lätt och såg genast ännu mycket mer attraktiv ut. Efter ytterligare lite prat oss emellan tyckte jag att jag borde fråga om vi kanske skulle ta en fika efter våra inköpsbestyr. Hon ler så otroligt sött mot mig och ögonen glittrade av glädje. Hon är intresserad han jag tänka, innan hon svarade att hon måste nog fråga sin man innan. Ridå, utgång från scenen till vänster... Jag kunde inte annat än skratta åt det och vi sa hejdå och jag letade vidare.

Efter ytterligare en stund så såg jag en yngre tjej, med hela modebutiken på kroppen. Hon var lätt solariebrun och platinablont hår och trippade fram på skor med jäkligt hög klack. Skorna såg bra ut inomhus, men jag misstänker att de var lite opraktiska vid en skogspromenad. Hur som helst så kom hon fram till mig och vi tittade till på varann. Detta skedde vid äpplena och jag sa nåt ytterligt fånigt om förbjuden frukt. Hon log mot mig och tyckte att jag skrev rätt bra. Jag måste ha imiterat en fågelholk rätt bra, för hon skrattade och sa att hon läst min blog. Dessvärre så var hon upptagen, men önskade mig lycka till. Då åkte jag hem. Så om du läser detta nu, hej Sandra!

Dagens låt är utan tvekan Barroom hero med Dropkick Murphys. Passar bra eftersom jag laddade hem en låda Murphys stout igår.

Småbarnsår: The Awakening

Så sitter man där och tittar på äldste tösen när hon ligger och sover på soffan. Tänk, det är inte många år sedan hon var liten och helt otroligt charmig. Ja, currygodiset har jag ju berättat om tidigare. En historia som hon ler lite generat över att få höra om nu för tiden. Den lilla historien som jag skall berätta om idag, är hon lite mer skamsen över. Nu är hon dessutom en riktig liten fröken. Så man får vara försiktig med vad man säger till henne. Fast fortfarande väldigt framåt och nyfiken på att lära nytt hela tiden. Snudd på lillgammal, fast på ett bra sätt. Så länge jag kan se tillbaka på det, ja, ända sen hon kunnat forma en egen vilja att undersöka den här egendomliga världen som blivit hennes hem. Så har hon nyfiket testat gränserna och hon försöker verkligen lära sig hela tiden. Alla dessa nyfikna frågor. Alla intresserade blickar när hon betraktar mig när jag sitter och skruvar med en motor. Det både märks och känns att hon är förundrad, men samtidigt en aning frustrerad över att inte riktigt kunna förstå hur en motor fungerar.

Detta intresse för hur saker och ting fungerar. Har varit både roligt, men ett par gånger, rätt tålamodsprövande. Som den gången då hon drog ur tapen ur videokassetterna, för att se vart bilderna låg nånstans. Eller då hon skulle se hur min systemkamera såg ut inuti. Ok, den gick att laga och det var inte jättedyrt, men visst var man en aningens arg. Hennes paradnummer var nog när hon ville ha en smörgås med marmelad. En stund senare kommer hon tillbaks och vill ha en till, ytterligare en stund senare så kommer hon glatt springande och vill ha en till. Man ser henne, det riktigt lyser om henne, hon strålar som en sol och skrattet klingar äkta och lätt. Hon får en till och försvinner återigen, när hon kommer tillbaks för ytterligare smörgås. Då blir man lite misstänksam, ok för att hon emellanåt kan äta hur mycket som helst, men nu börjar det låta mycket. Jag går in i vardagsrummet och ser efter, inte en smörgås i sikte, allt är rent och fint, inget kladd nånstans. Jag frågar henne om hon verkligen ätit de smörgåsar hon redan fått? Hon skrattar glatt till och tycker att jag är löjlig som frågar nåt sånt. Klart att hon inte ätit dem, de var ju till hennes kompis. En kompis, som jag efter en liten frågestund insåg, bodde inne i videon. Jag trycker försiktigt in locket för inmatningen till videon och ser att hon verkligen sett till att hennes kompis fått i sig smörgåsarna ordentligt.

Singeljunkies

Satt och pratade med lite folk här på jobbet och snacket kom in på hur man skall hitta nån när man är singel. Ständigt aktuellt ämne. De berättade om olika singelsajter och hur de var och vad för sorts människor man kunde stöta på där. Visserligen intressant att höra om olika ställen och vad de själva gör för att träffa nån. Men det jag tyckte var intressantast. Var att dessa olika sajter verkar köra samma modell som knarklangarna gör/gjorde för att få användarna att bli beroende.

Kan tyckas att min analogi haltar lite och är lite långsökt, men låt mig förklara vad jag menar. Det är egentligen rätt enkelt. Låt säga att jag är en ny och liten aktör på marknaden. Det finns många större leverantörer på marknaden idag. Vad skall jag då göra för att få mer användare, som dessutom kommer tillbaks. Alltid tillgängligt. Lätt att använda och billigt. Vad kan då vara billigare än gratis? Jag har ju visserligen nån form av produktionskostnad. Även distributionen kostar pengar. Men om jag är beredd att ta den kostnaden i ett inledningsskede. Tills jag fått en större användarkrets. Nu börjar jag ta betalt, inte mycket till en början. Jag börjar begränsa åtkomsten av det begärliga för de som inte vill betala. De som betalar, får fortsatt full tillgång. När jag har fångat in så pass många i mitt nät, stryper jag i stort sett helt för de som inte vill betala. Inga möjligheter till att få tillgången till varan, gör att de som inte betalat, köper ändå eller försvinner. Det gör inte så mycket, för de som försvinner, har inte blivit beroende ändå.

De som jag pratade med. Hade erfarenhet av spraydate, mötesplatsen, passagen kontakt och match.com. När jag berättade för dem om mina äventyr hos de lokala handlarna hemma, så skrattades det en hel del. Det roliga var väl egentligen inte att jag raggade i affären, utan att jag nog hade minst lika många kontakter som de och att jag faktiskt träffade dem direkt och kunde se hur de verkligen såg ut och hur de verkade vara.

Med lite små berättelser om mina framtida äventyr, så kanske jag kommer att starta en trend och vi kommer att se ICA reklam där de erbjuder nedsatt pris på pasta och snabbmat från Felix, men även Bjud din blivande på en melon eller Kolla in vilka bröd hon har i brödhyllan eller varför inte Är han ett kötthuvud? Ta reda på köttavdelningen. Men som jag sagt tidigare, akta er för att plocka upp nån vid rengöringsmedlena.

Just det ja...jag har sett att professionella bloggar skall ha ett litet låttips. Så här kommer dagens låt. Die, die my darling med Misfits.

Vuxen

Så skönt! När man är vuxen blir allt så mycket enklare. Vem har påstått det? Har den personen själv varit vuxen? När man är vuxen, så måste man bete sig på ett speciellt vis. Det går inte att bete sig som ett barn. Man kan inte utbrista i gapskratt i stora folksamlingar, såtillvida du inte är på en rolig föreställning, för då är det fullt tillåtet. Men jag vet inte, jag tror att det blivit nåt fel på mig, för jag är inte vuxen på nåt sätt. Visst ser jag både vuxen ut och ibland så imiterar jag vuxna så att jag till förvilling liknar en vuxen jag också. Men bara liknar, jag är fortfarande ett barn. Känner hur den där busiga pojken sitter där inne i mig och bara väntar på att få komma ut.

För när man sitter där, vid den fina middagen, eller man står där i den stora gruppen av vuxna. Då säger man inte högt, jag skall bajsa. Nej, sånt är man tyst med, man kan ju inte skämma ut sig med såna barnsligheter. Sånt sysslar ju bara barn med, de är förlåtna. En vuxen som gör så, är antingen sinnesrubbad, eller omåttligt barnslig, och vem vill bli klassad som nåt av det? Åtminstone ingen som är vuxen.

Man sitter där på festen och dricker alldeles för fort och framförallt, alldeles för mycket. Man såsar till huvudet och vips så är tankarna där. Hur skulle hon se ut utan kläder? De där förbjudna tankarna som man inte skall ha som vuxen, för det är ju då man är just ordentlig och skötsam. Då har man inga såna tankar, för det skulle ju vara både barnsligt och ovuxet. Så nog känner man tvånget att hålla sig i fållan, inte sticka ut för mycket och framförallt hålla sig i skinnet och bete sig som en vuxen.

Men så svårt det är. För som vuxen, så är man ju just ansvarstagande och skötsam. Man har inga begär, eller ens önskningar om eventuell spänning. De enda utsvävningar man möjligvis unnar sig, är att nån gång emellanåt bli riktigt vild och köpa nån ny spännande ostsort hos den lokala ICA handlaren. Men det får inte gå till överdrift, man provar inte samtidigt ett nytt vin.

Så när man sitter där på föräldramötet och inser att man ligger bara snäppet över barnen och alla andra vuxna föräldrar sitter där allvarligt och diskuterar om barnen skall ha läxa från måndag till torsdag, eller tisdag till fredag. Då kan jag känna det där tvånget att bara brista ut, skall vi ha snöbollskrig? Men det där skamliga far över mig, fasen, då får ju de vuxna bevis för sina misstankar, att jag inte är riktigt vuxen ändå.

Singelliv - Can't buy me love

Experimenten med fruktdisken har fått stå tillbaks en stund. Dels för att jag måste tänka ut en mer varaktig strategi, dels för att jag måste hitta rätt affär. Vore tråkigt att ragga på den lilla ortens pensionärsbutik. Där lär man få ragga tills man blir pensionär innan man hittar nån i sin egen ålder. Sen, att man har sjukt barn hemma, gör att man blir lite huslig och pysslig. Så efter att ha lämnat ena tösen på skolan, medans den andre låg kvar hemma, så tog jag mig en tur i affären för att handla. Alltså, inte ragga den här gången. Dessutom hade jag insett att jag skulle låta bli min lokala handlare för såna experiment. Hursom helst. Tog min korg och knallade runt i affären och plockade till mig det jag skulle ha. Nästan folktomt så tidigt på morgonen. Är till slut klar med det jag skall ha och närmar mig kassorna.

En kassa är öppen och där sitter en tjej jag inte sett tidigare. Så där riktigt söt. Ställer korgen och börjar plocka upp på bandet. Hon vrider på huvudet, ler och säger hej, med en sån där lätt heshet som är så mysig. Jag hälsar tillbaks och ger henne en extra blick med mina grymt förföriska ögon. Missar helt hennes reaktion, eftersom hjärnan helt plötsligt började kalkylera nåt vansinnigt. Det är helt ok att ragga vid grönsaksdisken. Ja, t.o.m brödhyllan eller städhyllan är att föredra framför kassan. Detta gäller speciellt om det tilltänkta raggningsobjektet sitter i kassan. Att ragga på personal kan vara lurigt. Man får vara försiktig med att tolka de signaler man får tillbaks på sina flirtar. Eftersom de är just personal, så skall de vara tillmötesgående mot kunderna. Nu inser även jag att tillmötesgåendet har sina gränser. De ställer inte upp på allt som kunden möjligtvis skulle kunna kräva. Kunden har inte alltid rätt. Hur som helst. Att ragga på personal i kassan är både tidsödande, köer ni vet, men framförallt dyrt. Det är inte gratis att köpa saker. Och skall man gå förbi kassan 50 gånger per dag, så blir det snabbt pengar. Så efter några vilda sekunders kalkylering, så insåg jag att min plånbok inte riktigt skulle räcka till för en allvarlig flirt. Så jag ignorerade henne och hennes rop efter mig. Vilket gjorde att jag fick åka ner till affären igen, eftersom jag hade glömt bankomatkortet och det var tydligen det hon ville göra mig uppmärksam på.

När jag gick ut till bilen funderade jag lite över personalen i affären. Jag som är en sån där gottegris vad gäller charkvaror, borde ju försöka hitta ett charkbiträde att flirta med. Det behöver inte bli så dyrt heller. Man står där och pratar, provsmakar och jämför olika sorters ost, korv och annat gott. Bara för att man smakar, så behöver man inte köpa. Helt enkelt lysande, om man nu skall försöka sig på affärspersonal. Fast då måste jag byta affär innan jag försöker mig på nåt sånt. Om jag inte missminner mig, så är charkbiträdet lyckligt gift och han är nog som jag, lindrigt intresserad av killar.

Panta och dö av skam

Då har man fyllt ytterligare en säck med tomma ölburkar. Nu snackar vi säck och inte påse. Den där svarta varianten på 275 liter. Egentligen är det väl inte så hemskt mycket, då det tagit mig drygt 1½ år att få ihop denna mängd. Men nu drar man sig för att ta med och panta. Vad skall folk tro, när man ställer sig där med två stora säckar, fulla med tomma ölburkar? Gör han inget annat än dricker öl? Jo det gör jag faktiskt. Jag dricker sprit också. Fast dem flaskorna slipper man numera panta. Sen pantade man dem på systemet och det kändes mer naturligt på nåt sätt.

Men idag. Denna mängd med ölburkar som helt klart behöver pantas. Man känner att det blir svårare för varje burk man slänger i säcken. Visst skulle man kunna fjanta sig och ta med några burkar varje gång man pantar petflaskor. Men att fjanta har aldrig varit min grej. Jag skulle även kunna slänga säckarna när jag passerar tippen nästa gång, men då har man ju missat hela poängen med återvinning och retursystemet. Så idag har jag bestämt mig. Jag skall fylla upp en säck till innan jag beslutar mig för vad jag skall göra när den blivit fylld. Om jag skall gå då, eller återigen fylla en säck.

Har räknat på det. Om jag tar ut allt ur förrådet, så bör det få plats 12 stycken såna säckar. Och om jag håller detta tempot i fortsättningen, så måste jag panta till sommaren 2013. Så det är ingen brådska.

Singelliv - The Saga continues

Så sitter man då där igen. Planlöst glidande över presentationer som man oftast slutar läsa mitt i. Inte för att personen på fotot verkar ointressant, eller att texten är totalt intetsägande. Men man har läst samma text så många gånger tidigare. Det är egendomligt vilka enformiga liv en del tycks leva. Man tränar 5-7 gånger per vecka. Man umgås med kompisar. Tar en fika på stan. Är ute på pub eller dansställe varje helg. En del har barn mitt upp i allt det här. Och då undrar jag hur man får tiden att räcka till? Jag har två barn, som visserligen är självgående i mångt och mycket, men de tar ju upp en hel del tid. Tid som jag gladeligen ger dem. För snart är de så stora att de inte vill veta av en längre. Så man får väl passa på medans de fortfarande ser upp till en.

Så ibland, så råkar man glida förbi nån som är lite annorlunda. Som vågar sticka ut från det annars så vanliga stöpta formatet. Så börjar man lite försiktigt med nån form av ordväxling. Alltför ofta visar det sig då att de är inte riktigt som de skrivit i sina presentationer. Utan mer åt den där standardprofilen, fast med en humoristisk ådra. Man börjar förstå att de som befinner sig på dessa olika nätdejtingplatserna. Egentligen är en sorts typ av kvinna, vilket betyder att männen antagligen även de är en sorts typ av män. Så finns det några undantag som bekräftar regeln då, men att hitta dem är verkligen som att leta efter en nål i en hölada. Så hur skall man då bete sig för att träffa nån? Tja, vad gjorde man innan nätet fanns? Man träffades i bekantskapskretsen, ute på krogen och i mataffären. Vad är det för fel på dessa sätt idag? De har ju bevisligen funkat förr.

Sagt och gjort. Jag började beta av bekantskapskretsen. Nej, inte hon. Hon är verkligen för dominant. inte hon heller, hon kan inte hålla ihop benen, ens när hon har ett förhållande. Inte hon heller, för hon är alldeles för 'gammal'. Ok, hon är egentligen några år yngre än vad jag är, men beter sig som en gammal tant. Fanns inte så många mer, som dessutom är tillgängliga.

Då försöker vi med puben. Här fanns det massor av tillgängliga tjejer, men vad hjälper det, när man skulle kunna vara pappa till de flesta av dem. Man skulle snabbt klassas som ful gubbe om man flirtade lite på skoj. De få som är i min ålder, de är antingen hur berusade som helst, eller så är de på tjejkväll, medans deras män är hemma och vaktar, hund, katt eller barn.

Återstår då mataffären. Har precis påbörjat detta lilla experiment och insett att frysdisken är precis fel ställe. Där rotar man bland frysta matvaror och blir kall om fingrarna. Det finns inte nåt sensuellt över kalla fingrar har jag lärt mig av erfarenhet. Så jag flyttade mina försök till mjölkdisken. Här var det egentligen värre än vid frysdiskarna. Inte pga kylan, utan mer det faktum att mejerivaror tar man snabbt det man skall ha och sen går man vidare. Så då tänker man efter en aning. Köttdisken? Nej, det är lite grann som ett mellanting mellan frysen och mjölken. Brödhyllorna då? Där kan man ju åtminstone skämta till det lite om man skulle vilja ha en öppningsfras. Fast det är inte alla som uppskattar lite ekivoka skämt när de är i affären för att handla. Nu börjar jag få slut på platser, men mitt sista hopp står till frukt & grönsaker. Här kan man snacka om sensuallism. För visst är grönsaker sensuella? Att man dessutom går omkring och känner och plockar bland varorna. Ger en betydligt större chans att få kontakt. Man kan då kläcka ur sig nåt småfräckt när de plockar bland gurkorna exempelvis. Allt för att bryta isen. Jag kan tipsa om att det skall vara rätt person man säger sånt till och inte som jag gjorde, till helt fel person. Hennes man som var något större än mig, gav mig en blick som om han ville slita huvudet av mig. Hennes blick var mer svårtolkad, men en sak var jag säker på, hon blev inte nyfiken på att lära känna mig.

Har nu bestämt mig för att vara mer försiktig framöver och kanske börja handla i en annan affär. Långt hemifrån. För det är enklare att byta affär, än att flytta.

Singelliv

Fan vad skönt det är att vara singel. Det hör man ofta singlar säga, nästan som i ett mantra. Frågan man ställer sig är ju om de verkligen tycker det, eller om det är en roll de spelar för vänner, bekanta och arbetskamrater? Visst har det väl hänt att man sagt just dessa ord själv nångång, men då har man verkligen tyckt det också. Du vet, de där sköna stunderna när man ligger ensam i sängen och ångorna från bakfyllan blandar sig med de rökinpyrda kläderna som ligger vitt spridda kring och i sängen. Visst är det en skön sinnebild att drömma sig till ibland? Och då är det ju rätt skönt att vara singel, för vem vill visa upp sig sån? Jag kan lätt komma på både ett och två tillfällen då man är betydligt mer tilltalande för eventuellt objekt av motsatt kön.

Men ändå så envisas singlar med att utstötta liknande glada fraser. Vem försöker de lura? Det är ju inte så att det är en unik situation de sitter i. Oj så många singlar det finns idag och oj ett sånt lössläppt leverne de för. Nya partners varje helg. Har intressanta människor omkring sig hela tiden och åker jämnt på spännande resor. Det är klart som fan att alla som sitter där med partner och barn blir avundsjuka. Så vill ju de också leva, ett spännande liv där det aldrig står still någonsin och skulle det mot förmodan stå still, så är det helt självvalt. För det är den bilden som de med stadigt förhållande har av singellivet.

Sen så har det vuxit upp en stor marknad kring singellivet. Alla dessa partner och kontaktsökarsajter som finns på nätet. Det verkar ibland som om det finns lika många såna ställen, som singlar. Vilket i så fall skulle motverka syftet. Dessa sajter är dessutom rätt intressanta att besöka. Här skulle man kunna bedriva seriös forskning. En sak som är frapperande, är alla idrotts och träningsälskande singlar som samlas på dessa ställen. Visst finns det en och annan som inte är träningsnarkoman, men de är försvinnande få. Nej, det verkar helt klart som om svenska singlar lever ett sunt liv, fyllt med motion och intressen. Så det egendomliga är väl att de har tid att ens söka en partner. Ja, i de flesta fall så verkar det som om ingen egentligen söker en partner ens. För ingen verkar tro på att det funkar att träffa nån över nätet. Så de är bara där på grund av en kompis som tjatat hål i huvudet på dem om att gå med. Vilket får åtminstone mig att tänka, är de så lättledda och misstrogna, varför skulle man ens vara intresserad då?

Som om inte alla dessa sajter på nätet var nog. Nu kan man åka på singelresor, ok, här ser jag en bra grej. Är man ensam, så kan man åka med likasinnade säger de. Va? Bara för att man är singel, så är man likasinnad? Har man samma intressen bara för att man är singel? Wow, det hade jag faktiskt ingen aning om. Men det kanske är så? Direkt man blir singel så klingar det till. Japp, då var man intresserad av motion, teater, resor och att förverkliga sig själv. Härligt, det har man ju inte varit förut.

Jo, förresten, om det inte framgått, så är jag singel. Söker väl inget direkt, men man skall ju aldrig säga aldrig. HON kan ju faktiskt finnas här, men jag tror egentligen inte så mycket på det, mest en kul grej. Jag har ju litet tid att fördriva mellan träningspassen på gymmet, judoklubben och handbollen. Och jag kan ju inte promenera hela tiden. Måste ju planera resan till Nordafrika, som jag kommer att göra med MC.

Småbarnsår

Sitter här och tänker till lite. Jo, man överlevde de där småbarnsåren utan att ta nån skada och framförallt, utan att barnen tog för stor skada. Man minns tillbaks på alla dessa barnkalas som man tvingades genomlida, framförallt de som man hade hemma. Men det fanns ju även en tid när barnen var så pass små att man fick vara kvar under hela kalaset och hjälpa den stackars drabbade föräldern.

Vem minns inte fiskdammen? Kan tyckas vara en enkel och problemfri aktivitet, kan tyckas ja. Den som tycker så, har aldrig haft hand om en fiskdamm på ett barnkalas. Först och främst, så finns ju de barnen som kikar vid sidan om, för att se om det verkligen är en fisk där bakom. Sen så finns det de som gärna matar fisken. Det är helt ok om det är godis som de inte tycker om, men oftast så har de ju smakat av godiset först. Så en salivkletig geléråtta är inget jag kan rekommendera.

Vill minnas en gång när en av töserna kom hem med en godispåse, där det var den där riktigt allra billigaste sortens lösgodis. Inget man själv gärna äter och så tyckte även min dotter. Men som en liten näpen 5 åring som hon var, så insåg hon att hon måste äta upp godiset. För det var ju bara så, hon var ett barn och barn tycker ju om godis, alltså måste det ätas upp.

Efter några dagar, där hon ömsom smakade på godiset och lade tillbaks i påsen för senare bearbetning. Så kom hon på den lysande idéen att ge godiset lite god krydda. Hon visste ju att curry var gott. Så hon tog en stol och plockade ner curryburken och tömde den i påsen. Nu skall även nämnas att bägge mina töser är väldigt generösa. Så jag kan ärligt säga att geléhallon med curry, är bara aningens äckligare än colaflaskor med samma krydda.