Småbarnsår

Sitter här och tänker till lite. Jo, man överlevde de där småbarnsåren utan att ta nån skada och framförallt, utan att barnen tog för stor skada. Man minns tillbaks på alla dessa barnkalas som man tvingades genomlida, framförallt de som man hade hemma. Men det fanns ju även en tid när barnen var så pass små att man fick vara kvar under hela kalaset och hjälpa den stackars drabbade föräldern.

Vem minns inte fiskdammen? Kan tyckas vara en enkel och problemfri aktivitet, kan tyckas ja. Den som tycker så, har aldrig haft hand om en fiskdamm på ett barnkalas. Först och främst, så finns ju de barnen som kikar vid sidan om, för att se om det verkligen är en fisk där bakom. Sen så finns det de som gärna matar fisken. Det är helt ok om det är godis som de inte tycker om, men oftast så har de ju smakat av godiset först. Så en salivkletig geléråtta är inget jag kan rekommendera.

Vill minnas en gång när en av töserna kom hem med en godispåse, där det var den där riktigt allra billigaste sortens lösgodis. Inget man själv gärna äter och så tyckte även min dotter. Men som en liten näpen 5 åring som hon var, så insåg hon att hon måste äta upp godiset. För det var ju bara så, hon var ett barn och barn tycker ju om godis, alltså måste det ätas upp.

Efter några dagar, där hon ömsom smakade på godiset och lade tillbaks i påsen för senare bearbetning. Så kom hon på den lysande idéen att ge godiset lite god krydda. Hon visste ju att curry var gott. Så hon tog en stol och plockade ner curryburken och tömde den i påsen. Nu skall även nämnas att bägge mina töser är väldigt generösa. Så jag kan ärligt säga att geléhallon med curry, är bara aningens äckligare än colaflaskor med samma krydda.