Småbarnsår: The Awakening

Så sitter man där och tittar på äldste tösen när hon ligger och sover på soffan. Tänk, det är inte många år sedan hon var liten och helt otroligt charmig. Ja, currygodiset har jag ju berättat om tidigare. En historia som hon ler lite generat över att få höra om nu för tiden. Den lilla historien som jag skall berätta om idag, är hon lite mer skamsen över. Nu är hon dessutom en riktig liten fröken. Så man får vara försiktig med vad man säger till henne. Fast fortfarande väldigt framåt och nyfiken på att lära nytt hela tiden. Snudd på lillgammal, fast på ett bra sätt. Så länge jag kan se tillbaka på det, ja, ända sen hon kunnat forma en egen vilja att undersöka den här egendomliga världen som blivit hennes hem. Så har hon nyfiket testat gränserna och hon försöker verkligen lära sig hela tiden. Alla dessa nyfikna frågor. Alla intresserade blickar när hon betraktar mig när jag sitter och skruvar med en motor. Det både märks och känns att hon är förundrad, men samtidigt en aning frustrerad över att inte riktigt kunna förstå hur en motor fungerar.

Detta intresse för hur saker och ting fungerar. Har varit både roligt, men ett par gånger, rätt tålamodsprövande. Som den gången då hon drog ur tapen ur videokassetterna, för att se vart bilderna låg nånstans. Eller då hon skulle se hur min systemkamera såg ut inuti. Ok, den gick att laga och det var inte jättedyrt, men visst var man en aningens arg. Hennes paradnummer var nog när hon ville ha en smörgås med marmelad. En stund senare kommer hon tillbaks och vill ha en till, ytterligare en stund senare så kommer hon glatt springande och vill ha en till. Man ser henne, det riktigt lyser om henne, hon strålar som en sol och skrattet klingar äkta och lätt. Hon får en till och försvinner återigen, när hon kommer tillbaks för ytterligare smörgås. Då blir man lite misstänksam, ok för att hon emellanåt kan äta hur mycket som helst, men nu börjar det låta mycket. Jag går in i vardagsrummet och ser efter, inte en smörgås i sikte, allt är rent och fint, inget kladd nånstans. Jag frågar henne om hon verkligen ätit de smörgåsar hon redan fått? Hon skrattar glatt till och tycker att jag är löjlig som frågar nåt sånt. Klart att hon inte ätit dem, de var ju till hennes kompis. En kompis, som jag efter en liten frågestund insåg, bodde inne i videon. Jag trycker försiktigt in locket för inmatningen till videon och ser att hon verkligen sett till att hennes kompis fått i sig smörgåsarna ordentligt.