Singelliv - Can't buy me love

Experimenten med fruktdisken har fått stå tillbaks en stund. Dels för att jag måste tänka ut en mer varaktig strategi, dels för att jag måste hitta rätt affär. Vore tråkigt att ragga på den lilla ortens pensionärsbutik. Där lär man få ragga tills man blir pensionär innan man hittar nån i sin egen ålder. Sen, att man har sjukt barn hemma, gör att man blir lite huslig och pysslig. Så efter att ha lämnat ena tösen på skolan, medans den andre låg kvar hemma, så tog jag mig en tur i affären för att handla. Alltså, inte ragga den här gången. Dessutom hade jag insett att jag skulle låta bli min lokala handlare för såna experiment. Hursom helst. Tog min korg och knallade runt i affären och plockade till mig det jag skulle ha. Nästan folktomt så tidigt på morgonen. Är till slut klar med det jag skall ha och närmar mig kassorna.

En kassa är öppen och där sitter en tjej jag inte sett tidigare. Så där riktigt söt. Ställer korgen och börjar plocka upp på bandet. Hon vrider på huvudet, ler och säger hej, med en sån där lätt heshet som är så mysig. Jag hälsar tillbaks och ger henne en extra blick med mina grymt förföriska ögon. Missar helt hennes reaktion, eftersom hjärnan helt plötsligt började kalkylera nåt vansinnigt. Det är helt ok att ragga vid grönsaksdisken. Ja, t.o.m brödhyllan eller städhyllan är att föredra framför kassan. Detta gäller speciellt om det tilltänkta raggningsobjektet sitter i kassan. Att ragga på personal kan vara lurigt. Man får vara försiktig med att tolka de signaler man får tillbaks på sina flirtar. Eftersom de är just personal, så skall de vara tillmötesgående mot kunderna. Nu inser även jag att tillmötesgåendet har sina gränser. De ställer inte upp på allt som kunden möjligtvis skulle kunna kräva. Kunden har inte alltid rätt. Hur som helst. Att ragga på personal i kassan är både tidsödande, köer ni vet, men framförallt dyrt. Det är inte gratis att köpa saker. Och skall man gå förbi kassan 50 gånger per dag, så blir det snabbt pengar. Så efter några vilda sekunders kalkylering, så insåg jag att min plånbok inte riktigt skulle räcka till för en allvarlig flirt. Så jag ignorerade henne och hennes rop efter mig. Vilket gjorde att jag fick åka ner till affären igen, eftersom jag hade glömt bankomatkortet och det var tydligen det hon ville göra mig uppmärksam på.

När jag gick ut till bilen funderade jag lite över personalen i affären. Jag som är en sån där gottegris vad gäller charkvaror, borde ju försöka hitta ett charkbiträde att flirta med. Det behöver inte bli så dyrt heller. Man står där och pratar, provsmakar och jämför olika sorters ost, korv och annat gott. Bara för att man smakar, så behöver man inte köpa. Helt enkelt lysande, om man nu skall försöka sig på affärspersonal. Fast då måste jag byta affär innan jag försöker mig på nåt sånt. Om jag inte missminner mig, så är charkbiträdet lyckligt gift och han är nog som jag, lindrigt intresserad av killar.