Singelliv - The Saga continues

Så sitter man då där igen. Planlöst glidande över presentationer som man oftast slutar läsa mitt i. Inte för att personen på fotot verkar ointressant, eller att texten är totalt intetsägande. Men man har läst samma text så många gånger tidigare. Det är egendomligt vilka enformiga liv en del tycks leva. Man tränar 5-7 gånger per vecka. Man umgås med kompisar. Tar en fika på stan. Är ute på pub eller dansställe varje helg. En del har barn mitt upp i allt det här. Och då undrar jag hur man får tiden att räcka till? Jag har två barn, som visserligen är självgående i mångt och mycket, men de tar ju upp en hel del tid. Tid som jag gladeligen ger dem. För snart är de så stora att de inte vill veta av en längre. Så man får väl passa på medans de fortfarande ser upp till en.

Så ibland, så råkar man glida förbi nån som är lite annorlunda. Som vågar sticka ut från det annars så vanliga stöpta formatet. Så börjar man lite försiktigt med nån form av ordväxling. Alltför ofta visar det sig då att de är inte riktigt som de skrivit i sina presentationer. Utan mer åt den där standardprofilen, fast med en humoristisk ådra. Man börjar förstå att de som befinner sig på dessa olika nätdejtingplatserna. Egentligen är en sorts typ av kvinna, vilket betyder att männen antagligen även de är en sorts typ av män. Så finns det några undantag som bekräftar regeln då, men att hitta dem är verkligen som att leta efter en nål i en hölada. Så hur skall man då bete sig för att träffa nån? Tja, vad gjorde man innan nätet fanns? Man träffades i bekantskapskretsen, ute på krogen och i mataffären. Vad är det för fel på dessa sätt idag? De har ju bevisligen funkat förr.

Sagt och gjort. Jag började beta av bekantskapskretsen. Nej, inte hon. Hon är verkligen för dominant. inte hon heller, hon kan inte hålla ihop benen, ens när hon har ett förhållande. Inte hon heller, för hon är alldeles för 'gammal'. Ok, hon är egentligen några år yngre än vad jag är, men beter sig som en gammal tant. Fanns inte så många mer, som dessutom är tillgängliga.

Då försöker vi med puben. Här fanns det massor av tillgängliga tjejer, men vad hjälper det, när man skulle kunna vara pappa till de flesta av dem. Man skulle snabbt klassas som ful gubbe om man flirtade lite på skoj. De få som är i min ålder, de är antingen hur berusade som helst, eller så är de på tjejkväll, medans deras män är hemma och vaktar, hund, katt eller barn.

Återstår då mataffären. Har precis påbörjat detta lilla experiment och insett att frysdisken är precis fel ställe. Där rotar man bland frysta matvaror och blir kall om fingrarna. Det finns inte nåt sensuellt över kalla fingrar har jag lärt mig av erfarenhet. Så jag flyttade mina försök till mjölkdisken. Här var det egentligen värre än vid frysdiskarna. Inte pga kylan, utan mer det faktum att mejerivaror tar man snabbt det man skall ha och sen går man vidare. Så då tänker man efter en aning. Köttdisken? Nej, det är lite grann som ett mellanting mellan frysen och mjölken. Brödhyllorna då? Där kan man ju åtminstone skämta till det lite om man skulle vilja ha en öppningsfras. Fast det är inte alla som uppskattar lite ekivoka skämt när de är i affären för att handla. Nu börjar jag få slut på platser, men mitt sista hopp står till frukt & grönsaker. Här kan man snacka om sensuallism. För visst är grönsaker sensuella? Att man dessutom går omkring och känner och plockar bland varorna. Ger en betydligt större chans att få kontakt. Man kan då kläcka ur sig nåt småfräckt när de plockar bland gurkorna exempelvis. Allt för att bryta isen. Jag kan tipsa om att det skall vara rätt person man säger sånt till och inte som jag gjorde, till helt fel person. Hennes man som var något större än mig, gav mig en blick som om han ville slita huvudet av mig. Hennes blick var mer svårtolkad, men en sak var jag säker på, hon blev inte nyfiken på att lära känna mig.

Har nu bestämt mig för att vara mer försiktig framöver och kanske börja handla i en annan affär. Långt hemifrån. För det är enklare att byta affär, än att flytta.