Jasså...

I dag har jag träffat en kändis. Sug på den ni. Och det var inte vilken kändis som helst, utan en TV kändis dessutom. Som om inte det var nog, så var det dessutom en Robinsonvinnare som man träffade livs levande. Som bevärdigade oss vanliga dödliga med sin närvaro. Nej, jag skall vara snäll. Först och främst, så hade jag ingen aning om vem hon var, även om jag faktiskt kände igen ansiktet. Men då jag sällan tittar på TV och aldrig på nån krystad dokusåpa. Så kände jag inte till det där om vinnare av Robinson. Hade däremot sett henne på nåt kockprogram på TV insåg jag. För jäklar i min lilla låda vad god mat hon gjorde. Nu är jag inte direkt ovän med köket själv. Kan laga till en del rätt så goda maträtter, men här hade hon gjort ett par saker som jag inte tänkt mig på att blanda i och det var kanongott. Det var Alexandra Zazzi som besökte vårt lilla hål i världen.

Måste även erkänna att det inte gjorde ont att vila ögonen på henne. Den vanligtvis ganska välförsedda ICA butiken hade nu ytterligare en massa underbara italienska delikatesser. Om det berodde på hennes närvaro eller av annan orsak vet jag inte. Men pecorinoost har de bara haft där under kortare perioder på sommaren annars. Ja, just det. Hon var där och lagade mat, samt signerade sin kokbok. Hade jag varit en sån som kan laga mat efter recept, så hade jag nog kunnat tänka mig att köpa den. Speciellt om det här som hon bjöd på fanns i den. Vilket jag misstänker eftersom det vore orimligt att bjuda på nåt annat.

Jag och barnen kom tydligen dit i precis rätt ögonblick, för inte en kotte fanns i närheten, så både jag och barnen hade möjlighet att prata med henne om mat och då italiensk mat i synnerhet. Jag har länge älskat italiensk mat, medans barnen föll pladask för det italienska köket i somras när vi var där. Sen hjälper det kanske med att deras pappa ofta lagar italienskt inspirerad mat. Hur som helst. En riktigt trevlig tjej som jag gärna hade haft här hemma i köket. Skall man vara ärlig så hade jag nog gärna haft henne nån annanstans också...tvättstugan. Vad trodde ni?

Dagens låt är Gente di mare med Tozzi & Raf.

Så klen kan man bli av lite italiensk ögonfröjd och mat.

Stackars barn

Ja, det är nog lite synd om mina barn. Inte nog med att de är lika mig i utseendet. De är så otroligt lika mig i sättet att man blir mörkrädd. I stora drag så är det väl inte så farligt kan tyckas. Men det finns vissa särdrag som de tydligen lagt sig till med, som inte alltid uppskattas av alla. Dessa alla är speciellt deras mamma och några lärare.

Det är inte så att de är uppstudsiga eller otrevliga på nåt sätt, men de har en egen åsikt och är beredda att strida för den. De har dessutom en obetvingad vilja att utsätta sig för faror. Vilket inte alltid är så uppskattat. Nu försöker jag så gott det går att förklara för mina små prinsessor att jag inte utsätter mig för fara utan att först kalkylera riskerna. Ja, jag beräknar inte bara riskerna, jag försöker i det längsta minimera dem också. Jag har visserligen varit nära att åka dit ett flertal gånger, men då har det varit saker som varit svåra att ta med i beräkningen.

Såna saker skall ju flickorna inte behöva göra...än. Jag tänker inte, som deras mamma, förbjuda dem en massa saker. För det försöktes på mig, vilket jag inte brydde mig om och det lär knappast töserna heller göra. Här har man klättrat i berg, både med och utan rep. Friklättring med dryga 50 meter fritt fall om man tappar taget, ger en speciell känsla i maggropen. Man har hoppat skärm, både från plan och bergvägg. Känt hur varje fiber i kroppen skrikit av lycka när man susar ner i 200 km/h och ser hur marken närmar sig snabbt. Lite grann besvikelse, men samtidigt lättnad när rycket från skärmen tar en tillbaka till verkligheten. Eller när man vrålar fram på en asfalterad slinga i vansinnesfart. När man inser att man bara har ett par cm gummi och en nylonpuck i backen som hindrar en från att vurpa eller köra av banan.

Om allt detta sökandet efter var gränserna går är genetiskt är jag inte så säker på. Men en sak vet jag. Min pappa var nästan exakt likadan och mina barn visar tydliga tendenser till att vilja testa gränser de också. Och då menar jag inte att de försöker testa mig och vilka gränser jag drar för dem och deras beteende. Nej, yngste tösen har en förkärlek till att klättra. Mestadels träd just nu, men jag har sett hur hon så smått börjat testa på mindre klippor. Ser ut som om jag skulle få börja klättra med henne, för att se om det är ett intresse som hon kommer att odla framöver. Äldste tösen är nog mer för fart. Hon älskar motorcyklar, men bilar går an de också, även om de inte är så där jätteintressanta. Fast till barnens mammas stora fasa, så är de bägge två väldigt nyfikna på att hoppa skärm. Där är det tråkigt. Hade inte mitt ena knä varit så trasigt som det är, så hade jag kunnat hoppa med dem själv. Men nu får de bli lite äldre, så får nån de litar på och känner, ta ett tandemhopp med dem om de verkligen vill.


Dagens låt är Unsafe at any speed med Agent Orange.

Singelliv - Doppelganger

En sak har slagit mig det senaste. Det måste sägas redan nu. Jag har inte varit nån särskilt frekvent besökare av kontaktsajter ute på nätet. Men efter hand som man kollat in lite på olika ställen som man besökt det senaste. Samt att man hört från en del som man pratat med om detta. Den ordinära medlemmen på dessa ställen, är inte trogen. Nu menar jag inte att han eller hon skulle vara mer benägen att bedra sin eventuella partner med detta påstående. Nej, vad jag menar är att de är medlemmar i flertalet kontaktsajter. Antagligen för att ha så stor chans som det bara går att träffa den rätte. Eller som det för det mesta verkar vara. För att träffa alla dessa, nästan rätta, innan man till slut stannar och inser att man varit dum i hela huvudet som låtit alla dessa nästan perfekta tjejer eller killar gå en förbi. Bara för att man närt en smått absurd vision över att man skulle träffa den perfekta partnern och på 5 minuter inse att detta var perfekt och vi kommer nu att leva resten av våra liv tillsammans.

Det finns en hake där. Visserligen en liten, men ändå inte helt obetydlig hake. Den som du upplever som perfekt, upplever med stor sannolikhet inte dig som perfekt och fortsätter sin jakt på denna. Så var det med din jakt på mr eller miss Right. Nu är det väl oftast så med oss människor. Att vi är väldigt olika som individer. Det som från början inte syns, kanske finns där under ytan och bara skriker efter att få komma fram. Det kan vara så att du missat den stora kärleken för att du haft för bråttom. Han eller hon var kanske blyga, eller de kanske hade haft en dålig dag på jobbet, så att du inte lade märke till att personen var precis den du egentligen ville leva med i resten av ditt liv. Å andra sidan så kan du ha sluppit bli tillsammans med en galen verktygsmördare som skulle vilja bygga en kanot av dig, med tillhörande campingutrustning.

Men åter till saken. Den ordinära medlemmen är inte trogen en sajt. Utan snurrar omkring på ett flertal sajter i sin jakt på vad man nu är ute efter. Är det inte lite fånigt att sitta där dag ut och kväll in och logga in på den ena kontaktsajten efter den andra för att leta efter nån som passar ens kriterier? För när man väl får fram sökresultaten, så är det i 9 fall av 10, samma människor som på de konkurrerande sajterna. Känns lite som slöseri med tiden att söka igenom 3-8 ställen efter exakt samma människor. För det är tydligen det antalet som verkar vara det vanliga antalet sajter man är medlem på.

Dagens låt är Sellout med Biohazard.

Helgrapport 4711

Så har ytterligare en helg lagts till historien. Som så många gånger tidigare, skulle man kunna skriva att inget nytt hände under helgen. Men det skulle vara så tråkigt och slappt, så det gör jag inte.

Vädret: Var bra hela helgen. massor av sol och inte så farligt med vind. Man kunde lätt sitta ute på fiket och dricka lite kaffe, läsa La Gazzetta och verka oerhört intellektuell. De flesta som ser den rosa tidningen på utrikiska, tror benhårt att man är en sydläning. Jag har ju en massa mörkt hår, inte på huvudet kanske, men svart skägg och svarta buskiga ögonbryn. Att jag sen i solskenet antingen har solglasögon, eller kisar så hårt att mina grågröna ögon inte syns, gör helhetsintrycket att jag är mycket mörk.

La gazzetta kan jag sommartid köpa i pressbyrån och eftersom den nu börjat dyka upp där, så är det väl bara att kallt konstatera att sommaren är här. Sen skall för ordningens skull nämnas, för er som inte vet vad La Gazzetta dello sport är för en tidning. När jag skriver ut hela namnet, så ger det en ledtråd. Det är nämligen en tidning som enbart handlar om sport. En tidning i storlek med DN, GP eller SVD. Fast helt ägnad åt sport. Italiensk är den också och finns enbart på det språket. Men det är inte för att verka viktig, eller fin på nåt sätt som jag flashar, eller läser den tidningen. Nej, det är så enkelt att dels finns det en oöverträffad avdelning kring motomondiale, som är motorcyklarnas formel1. Det är en av anledningarna, den andra är att jag försöker lära mig språket på 'riktigt'. Inte så som det stolpas upp i läroböcker eller liknande exempel, utan så som det skrivs och talas av italienare till vardags.

Både i lördags och söndags, så var jag ute ganska tidigt och satte mig på fiket för en kaffe och tidning. Så pass tidigt att man kunde se de där taxibilarna släppa av tjejer som helt tydligt var festklädda och som med stor sannolikhet inte sovit i den egna sängen under natten. Det var rätt festligt när man tänker efter, inte en kille på de drygt 10 talet taxibilar som släppte av folk i centrum. Samma sak på på lördagen och söndagen. Åker inte killarna taxi? Bor de inte kring centrum? Eller är det alltid så att man går hem till killen? Och av den anledningen så behöver inte killen åka taxi dagen efter.

Så, nu har jag lyckats fylla ut en massa utrymme utan att ens dryfta nåt intressant. Starkt jobbat.

Dagens låt är nåt så kul som Total förlamning och ett liv i smärta med Assassination.

Solsting

Både igår och idag, så har solen verkligen strålat. Var ute några timmar i solskenet igår och det har hittills blivit ett par även idag. Råkade gå förbi en spegel och hajade till. Jäklar vad det har tagit. Har blivit brun redan. Har den egenheten att jag inte blir röd, utan blir brun direkt och sen blir jag bara ännu brunare. Fördelen med det är att jag inte har så vansinnigt ont av solen. Det har varit speciellt skönt när man befunnit sig kring ekvatorn.

Men, men...nu har man alltså blivit ordentligt solbränd och vi är inte ens inne i Maj. Får väl börja gå i kortbyxor och linne, så att resten av kroppen också får lite färg. Blir det över 10 grader nu i veckan, så skall jag chocka kroppen med att gå i kortbyxor och linne till jobbet. :)

Råkade bläddra förbi nåt program på TV:n som heter fear factor USA och nån tjej skulle gå på en aluminiumställning högt upp i luften. Nu är ju det knappast nån fara i sig, eftersom hon hade en säkerhetssele på sig. Men det roliga var väl vad hon sa, 'jag önskar att jag hade magneter i skorna...' HALLÅ!!! Det är en aluminiumställning du skall gå på...

Satt och läste lite Stenmark. Ibland så är han hysteriskt rolig, för att ibland trilla ner i en avgrund av oförstående. :) Den här var bara så dum att jag måste delge er den. Dagens låt är förresten Can't Change Me med 59 Times The Pain.

Äntligen Fridag...

...Eller var det Fredag det hette? Sitter här och är jättelycklig. Den buss som jag åkt hem med hela veckan, kl. 17:15, den tyckte jag att det var rätt bekvämt att åka med. Lagom tid att plocka ihop sina pinaler på jobbet och en liten promenad på ett par kilometer till busstationen. Fick en lite konstig känsla nyss och kollade in tidtabellen. Få se...Fredag...17:15...tomt...

Vad fan nu? Går den inte på fredagar? Nej, den går endast helgfria måndag till torsdagar. Så det var ju lustigt att få kastat i sitt ansikte på en fredag eftermiddag. Nu får jag vänta tills nästa buss går, 18:20. Då är jag hemma strax efter 8 i kväll. Hur i hela h-e kan man vara så dum att man låter en buss som åker strax efter kontorsnissarna slutar, bara gå mån-tors? Jobbar inte andra kontorsnissar på fredagar? Eller är det så att alla slutar tidigare på fredagar?

Här tog man för givet att bussen gick idag också och så blir det riktigt sent idag. Just nu så blir jag inte ens glad över att solen skiner ute. Och eftersom jag inte skulle hinna packa ihop mina saker och sen springa iväg till busstationen på 10 minuter skrev jag det här i stället...

Dagens låt är Straightjacket Hell med Psychopunch.

Fredagskul...

Den här fick jag med mailen idag. Och med tanke på det jag själv upplevt, men framförallt läst om kvinnors köpvanor...så håll till godo. :))

-----

Jag har aldrig riktigt kommit underfund med varför mannens och kvinnans
sexualdrift skiljer sig så mycket. Jag har aldrig heller förstått det där
med Venus och Mars. Jag har aldrig kommit underfund med varför männen
tänker med huvudet och kvinnor med sina hjärtan.

Till exempel. En kväll förra veckan gick min flickvän och jag till sängs.
Passionen börjar glöda i sovrummet, När hon till sist säger, "jag känner
inte för det, jag vill att du bara ska hålla om mig".

Jag sade "VA??!! vad var det där?!". Så säger hon dom orden alla pojkvänner
fasar att höra.... "Du är inte tillräckligt i kontakt med mina emotionella
behov som kvinna, för att jag ska kunna tillfredsställa dina fysiska behov
som man".

Hon besvarade min frågande med att säga, "Kan du inte bara älska mig för
den jag är och inte vad jag gör för dig i sovrummet?". När jag förstod att
inget skulle hända den natten så somnade jag.

Nästa dag så tog jag ledigt från jobbet för att vara med henne. Vi gick ut
och åt en fin lunch och gick och shoppade i ett stort, stort onämnt
shoppingcenter. Jag gick med henne i affärerna när hon provade flera olika
verkligt dyra klädesplagg.

Hon kunde inte bestämma sig vilken hon skulle ta, så jag sade åt henne att
vi tar alla. Hon ville ha skor som komplement till hennes nya kläder. Så
jag sa att vi får köpa ett par till varje ensemble.

Vi gick sedan till juvelavdelningen där hon valde ut ett par
diamantörhängen. Tillåt mig säga..... Hon var så upphetsad! Hon måste ha
trott att jag var ett steg från mentalsjukhuset. Jag började tro att hon
testade mig när hon frågade om hon kunde få ett tennisarmband, när hon inte
ens kan spela tennis.

Jag tror att hon trodde jag var knäpp när jag sa, "Det går bra älskling".
Hon var nästan nära sexuell tillfredställelse av allt shoppande. Med ett
jättestort leende sade hon till sist, "Jag tror att det är allt älskling,
vi går och betalar".

Jag kunde knappt hålla mig när jag till sist sade, "Nej älskling, Jag
känner inte för det".

Hennes ansikte blev helt vitt och hennes haka föll till marken med ett
förvånat "VA?".

Jag sade sedan "Älskling, jag vill bara att du håller sakerna en stund. Du
har inte tillräcklig kontakt med mina finansiella behov som man, för att
jag ska kunna tillfredställa dig som kvinna".

Sedan när hon såg ut som om hon skulle döda mig, fortsatte jag, "Varför kan
du inte älska mig som den jag är istället för dom saker jag köper åt dig?".

Tydligen kommer jag inte att ha sex ikväll heller.

-----

Rapport från en bussresenär

Hur skall man kunna få in nån form av rutin kring det här med bussåkandet? Ok, för att hinna gå ut med hunden, duscha och äta frukost. Så måste jag gå upp redan 04:50. Det är ju fortfarande natt då ju. Och det är ändå den här veckan, när barnen är hos sin mamma. Misstänker att jag åtminstone får plussa på en 20-30 minuter varannan vecka, när barnen är hos mig. Visst kommer det till slut att bli nån sorts rutin kring det också, men jag vill inte ha en daglig rutin som påbörjas så tidigt. Allt bara för att det är sånt långt intervall mellan bussarna. Ja, inte bara det, de tar god tid på sig att komma fram också.

Idag så var jag vaken hela vägen in. Hade en riktigt bra bok i örat att lyssna på så det var lite enklare att hålla sig vaken. Satt där och tittade ut över allt som vi passerade och ibland väntade jag bara att få höra en röst som sa nåt i stil med...'Och ute till höger så ser ni Olsson på Örns katt som antagligen varit på friarstråt igen...' Eller nåt annat lika intressant att begrunda. Att man varje morgon och kväll får en rundtur i norra bohusläns ödemarker borde man kanske uppskatta mer än man gör. Fast det är svårt att arbeta upp nån entusiasm för en massa skog och små ängsplättar. Det är ju först när jag börjar närma mig hemmet som havet skymtar fram på sina ställen.

Det där med att vara vaken har sina för och nackdelar. Nackdelen är att jag är fruktansvärt trött hela dagen. Fördelen måste vara den att jag slipper se lika fånig ut som tjejen som sov i sätet bredvid mig idag. Ca 20-25 år, halvlångt blont hår uppsatt i en sån där busig tofs högt upp på huvudet. Riktigt söt tjej, som slocknade en 10 minuter efter att jag satt mig där, jag tror inte att det berodde på att jag luktade dåligt eller så. Med öppen mun, lätt snarkande och en liten salivsträng som sakta letade sig nerför hakan. Helt plötsligt så var hon inte riktigt lika attraktiv längre. Så nu kommer jag inte att våga somna på bussen igen.

Dagens låt är Extermination Through Labor med Capitalist Casualties.

Buss å kram

Har efter mycket funderingar kommit fram till att jag nog måste åka kollektivt framöver. Nu bor jag så till, att det inte finns nån på mitt jobb som ens bor i närheten av mig. Alltså kan man glömma den trevliga företeelsen samåkning. Dessutom så är jag väl en av de verkligt få som fortfarande pendlar de sju milen till jobbet varje morgon. Andra har gett upp och går hemma arbetslösa, eller så har de helt enkelt flyttat. Såg häromdagen att många har flyttat. Eftersom kommunstatistiken visade en nergång på drygt 600 människor under en treårs period. Den ickebefintliga arbetsmarknaden är väl en stor bov i dramat, men man skall inte heller förringa den totala avsaknaden av förströelse som har haft ett enormt uppsving de senaste åren. Ja, nu kan kommunen skryta med att det enda som ökar, är just sysslolösheten.

Men åter till saken. Jag har därför börjat åka kollektivt, fr.o.m igår. Gjorde en snabb huvudkalkylering och insåg att jag kommer att spara ca 3500:- i månaden på detta tilltag. Det övertygade mig åtminstone om att försöka. Så igår när jag åkte bussen, hade jag min mp3spelare med mig och laddad med en bok av Camilla Läckberg, Stenhuggaren heter den. En riktigt bra bok som fångar åtminstone mig. Vilket tydligt visades i att jag missade min hållplats och fick hoppa av 2 mil från jobbet och ta tåget tillbaks. Var lite irriterad på mig själv för detta tilltag, men svor att bättra mig. Vilket jag också gjorde. För på hemresan så missade jag ett bussbyte med bara ett par kilometer. Nu hade jag ju 20 minuter till godo på nästa buss, så jag hann med att komma fram till busshållplatsen med marginal.

Idag så var jag däremot bättre med, trots att jag lyssnar på upplösningen av ovan nämnda bok. Och inga missöden har skett hittills, men jag har ju en resa hem också.

Dagens låt är Bring out your dead med Anti-flag.

Skitiga minnen

Jag och flickorna satt och pratade barndomsminnen igår. Deras barndom, inte min. För så långt bak sträcker sig inte mitt minne. Vi pratade om saker de gjort och sagt under sin uppväxt. Sånt som egentligen tänkts rätt, men sedan blivit fel ändå. Som den gången då äldste tösen tyckte att det luktade dåligt från lillasysters rumpa. Vad gör en händig, klurig och framförallt påhittig tjej då? Jo, i stället för att resa sig upp och lämna vardagsrummet, springa upp för trappan till pappa som håller på och delar av ett rum till två mindre rum för flickorna. Så tar hon helt enkelt och kollar upp om det fanns nåt i blöjan, vilket det fanns. Tar av henne blöjan, det är ju inte så svårt med de där små tejpbitarna. Nu var det ju så pass mycket i blöjan och dessutom så luktade den tydligen illa, så man ville vara så långt från den som möjligt. Vad gör en liten 3 åring då? Jo, man släpar den efter sig. Hela vägen upp till pappa på övervåningen.

När hon kommer upp till mig, så är blöjan i stort sett tom. Vilket fick mig att nästan börja gråta. Det var bara att se till så att vi inte trampade i blöjspåret på vägen ner. Där jag fick tagit fatt i yngste tösen. Tvättat ren henne där bak och satt på en ny blöja. Sen fick jag placerat dem i vardagsrummet igen. Ta fram mopp och trasor. Tvättat av hela vardagsrummet och sedan hela vägen upp, följandes blöjspåret. Flera omgångar med vattenbyten gjordes också. Det slutade med att jag tvättat golven i hela huset utom källaren, när jag ändå höll på. Detta var klart bara minutrar innan deras mamma kom hem och jag sjunkit ner på vardagsrumsgolvet tillsammans med flickorna. Hon tittade till oss och sa, 'om du nu ändå inte håller på med väggen, så kunde du åtminstone hjälpa till och städa'. Jag skrattade och äldste tösen skrattade.

Dagens låt är Life Sucks (And So Do You) med Screeching Weasel.

Feskmåsar å andra skräniga varelser

Idag så kom badjäv...gästerna hit. Jag och barnen, plus hunden. Tänkte oss en liten tur ner till samhället för att köpa lite mer godis till barnen. Vi kommer ner och tror knappt våra ögon. Det är åtminstone lika många människor som under sommaren, om inte mer. Vi gav snabbt upp tanken på att gå in i affären för att köpa godis. Detta beroende på att det nästan var kö för att ta sig in i affären. Vi gick lite planlöst omkring och hälsade på en del som vi kände. Såg att vårt lilla favoritfik här hemma var öppet och gick dit.

Barnen satte sig på utsidan med Bruno och jag gick in för att beställa. Japp! Hon jobbar där i år också. Får bli några extravändor dit bara för hennes skull i år med. Köpte varsinn varm choklad till barnen och en caffe macchiato till mig. Hon gör dem lika goda i år verkar det som. Nu var det inte direkt vindstilla på utsidan, men eftersom vi hade Bruno med oss, så blev vi naturligtvis diskriminerade och tvungna att frysa på utsidan. Fast hon kom ju ut för att se till att vi inte frös och gav barnen varsinn filt att ta på. Jag kläckte naturligtvis ur mig nåt dumt i vanlig ordning. Jag sa att jag inte behövde nån filt om hon bara satte sig och värmde mig. Hon skrattade och såg en aning generad ut...och jag fick generade ögonkast från barnen och sedan fick jag höra detta nästan hela vägen hem.

Nog om det. Har upptäckt fördelen med att skriva mail som jag skickar direkt till min blog så att de publiceras direkt. Ok, det finns nackdelar med det också. Det att jag inte hinner läsa alla kommentarer. Men det får jag försöka hinna ikapp på kvällar eller så när tiden räcker till. Just nu så får man passa på och leva och inte snöa till framför en dator. Finns ju så mycket mer än att sitta framför datorn och låta mossan växa.

Dagens låt är Don't blame us med Partisans.

Pjåsk

Jäklar ett par så här hemska dagar vill man inte ha inpå varann. Ändå så lyckades just det att ske. Man måste vara drabbad av tur. Ja, otur är väl också nån form av tur? Barnen har varit med mig den här veckan på jobbet. Gårdagen var inget undantag. De har ju varit lugna och fina och springer inte omkring och river stället. Men en sån tröttsam dag det var igår. Direkt jag kom hem och satte mig i fåtöljen, så somnade jag. Kunde inte hålla ögonon öppna på nästan hela kvällen. Kan det vara så att man drabbats av vårtrötthet? Ok, barnen fick träffat hon på jobbet och gav sitt gillande. Eller vad skall man kalla det när mina döttrar springer iväg tillsammans med henne för att viska hemliga bus till varann? Så den saken var ju åtminstone lättande. Då är det bara resten kvar att ordna upp.

Idag så har det varit kul. Upp tidigt som bara den, trots ledigt. Måste sätta emlaplåster på tösen, som skulle ta spruta idag. Två timmar skall de sitta, så kl 6 fick jag skakat liv i tösen och tryckt dit ett plåster. Nu låter det kanske värre än vad det var. Jag vaknade i vanlig ordning klockan 5, med ett ryck och ett skrik, eftersom hunden fick för sig att 'bädda' i den där gropen som bildats i mitt täcke, precis under min kropp. Det var ju bara det att precis där kroppen slutar, så sitter det nåt ömtåligt. Han stod där och såg väldigt förvånad ut. Åtminstone ända tills han flydde för livet från min kastade kudde. Som dessvärre missade honom. Ok, nu är han en hund och är per definition därmed jäkligt korkad. Så om jag mot förmoddan hade träffat, så hade han inte förstått varför jag kastat den mot honom.

Nej, jag får se till att utföra nån grym tortyr på honom senare. Jag har ju den fördelen att känna till hans svaga sidor. Han är barnsligt kittlig. Nästan lika kittlig som mina barn. Fast han skrattar inte. Han blir bara helt hysterisk och vet inte riktigt hur han skall bete sig när man kittlar honom. Så det får bli det sedan.

Ja, ja. Iväg till vårdcentralen och se till så tjejen fick sin spruta för att sen åka ner och handla. Vi var i affären strax innan 9. Man vet att man bor på landet då inget har kommit än. Allt bröd var slut och då menar jag allt. Det var så utplockat att jag bara tog det mest nödvändiga, så får jag gå och handla lite senare, utan de stackars små barnen. Sen har jag skruvat en stund å cykeln. Detta borde t.o.m jag ha insett att det skulle jag inte göra idag. Lyckades förstöra ett membran i den ena förknasaren. Slutar att pilla med den eftersom jag inte vill förstöra den mer. Vad gör en sån som jag då? Eftersom jag har två förknasare på cykeln. Så sätter man naturligvis igång och skruvar på den andra. Lyckades även göra sönder det ena luftfiltret innan jag insåg att det var dags att sluta och då skall det tilläggas att dessa luftfilter, är de enda som passar och de tillverkas inte ens längre. Eftersom det sprack där det gjorde, så går det inte ens att laga. Nu skall man alltså ut på jakt efter luftfilter till cykeln. Så går det när man modifierar. Inga originalförknasare här inte. Tjänade ju nästan 8 hk på bytet av förknasare. Så nu är det ut på nätet för att leta efter andra som möjligtvis bestyckat sin cykel på liknande vis och hur de löst det lilla problemet med luftfilter.

Dagens låt är Coma girl med Joe Strummer & Mescaleros.

Såna frön jag sått

Det är påsklov och eftersom jag är en väldigt förutseende pappa, så har jag naturligtvis glömt av att söka ledigt nu när barnen är lediga. Som tur är, så har jag ett sånt jobb att de faktiskt kan följa med in. De har suttit och lekt med datorer hela dagen. Jo, de har ätit mat och frukt också. Så i morse, när vi var på väg in till jobbet. Stannade jag till i det stora köpcentret och går in i 'min' affär för att inhandla lite frukt till mig och barnen.

Jag svänger lojt in på parkeringen och precis när jag skall ställa mig på en plats skriker bägge töserna till som med en röst...INTE HÄR PAPPA...SNUTEN STÅR DÄÄÄÄÄR... Är det verkligen sånt jag har lärt dem? Helt omedvetet måste jag allt tillstå. Klart att man låtit undslippa sig ett eller annat elakt ord rörande vår polismakt här i landet. Oftast har det skett när de mot allt sunt förnuft har tagit hand om mig eller stoppat mig när de tyckt att jag gjort nåt så fånigt som att inte lyda lagen. Nu tycker ju jag att det är snudd på fånigt. Det är inte mina lagar, jag har inte gått med på de flesta av dem. Som dessutom beskär min frihet och inte låter mig göra som jag tycker känns rätt och riktigt. Inte för att det skadar nån annan.

Jag flyttar snabbt på oss och vi smyger in i affären. Två stycken kvinnliga poliser, bägge var dessutom riktigt trevliga att se på. Hmm...skall man behöva omvärdera polisen nu igen? De skulle kunna få stanna mig nästa gång jag råkar vrida på rullen lite för långt. Eller åtminstone försöka, för jag lovar inte att stanna.

Dagens låt är Arbeta din jävel! med Sista skriket.

Sunday, bloody Sunday

Usch, tvi och blä! Bara för att göra min yngsta dotter glad, och det är ju klart att man genomlider en hel del för att göra det, så gick jag till kyrkan idag. Lilltösen började i nåt som kallas miniorerna för några veckor sedan. Allt för att några kompisar till henne var med där. Idag skulle de sjunga i kyrkan och pappa skulle naturligtvis vara där och lyssna. Jag var lite sent ute, eftersom jag naturligtvis missbedömde tiden det tog att gå dit. Kommer in sist av alla i kyrkan och en tant började sträcka fram nån bok mot mig, men jag hann inte ta emot den, eller ens tacka nej, förrän hon tryckte boken mot sig och tog ett steg tillbaks. Ok, jag inser att mohikan i kyrkan inte är vanligt förekommande.

Barnen sjunger några sånger och det låter väl inte för hemskt åtminstone. Även om jag av personligt ideologiska skäl inte kan annat än må dåligt av texterna. Egentligen så har jag väl inget emot texterna. Man har ju lyssnat på både en och två texter där innehållet varit förljuget och påhittat. Nej, det som antagligen får det att vända sig i magen på mig är den där känslan att så pass många människor faktiskt tror på de här sakerna. Nog om det. Jag är ju i kyrkan för att lyssna på tösen.

Mellan sångpassen så pratar den kvinnliga prästen om påsk och jesus och annat som tydligen hör dit. Barnen får berätta vad de känner till om påskfirandet. Det berättas om att han var dum och blev uppskruvad på korset. Jag såg inte vems barn det var som sa så, men jag misstänker att pappan just nu inte har det så lätt i sitt umgänge med mamman. Det vet ju t.o.m jag, att skruvar inte var uppfunna då. Sen kom det, prästen ljög. Jag reagerade direkt, men sa inget. Det gjorde däremot min dotter. Som den duktiga elev hon är, sträcker hon upp handen och prästen som inte anade oråd, pekade på henne för att höra vad hon hade att säga.

Det kan vara intressant att veta vad prästen sa och som jag menar var en lögn. Hon står där och säger att påsken firas i hela Sverige, ja hela Europa. Faktiskt så firas påsken över hela jorden. Om man nu räknar bort 2/3 delar av jordens befolkning, så har hon rätt. Min dotter som sträckte upp handen frågade lite tveksamt om verkligen hela världen firade påsk. Gjorde verkligen muslimerna det. (Hon sa inte muslimerna, utan musslorna, men ja förstod ändå) Prästen log litet ansträngt och ändrade sig sedan till att hela den kristna världen firade påsk.

Dagens låt är Laholm tillhör mig med Svintask.

Jag minns den ljuva tiden...

Kommer ni inte ihåg den där ljuva tiden när man visste att det var en 'tomte' man såg och hörde om de gick på gatan, eller satt på en buss och pratade för sig själva? I dag så går var och varannan människa och pratar för sig själv, fast det anses normalt idag, eftersom de pratar i telefon.

Nu skall jag varken vara moralpredikant eller nån sorts bakåtsträvare. Men visst skulle det vara betydligt trevligare om man slapp att höra om nåns prostatabesvär när man sitter och försöker somna på bussen eller tåget. Och den där svampodlingen som nån Annika hade drabbats av och som jag till slut faktisk bad den samtalande personen att tänka på oss stackare som satt runt omkring henne i bussen. Det var inte nådigt vilken detaljerad beskrivning man fick där.

Sen har vi naturligtvis allt skvaller som tas upp med liv och lust. Precis som om de satt ensamma hemma och ingen som kan höra vad som sägs. Vill bara påpeka att om man har ett röstläge, strax under decibelnivån för en startande Ducati. Ja, då hörs man rätt bra.

Sen alla dessa ringsignaler. Nu har jag dessutom börjat fundera på om folk är riktiga nånstans? Först skulle man ju ha rignsignaler som hördes. Så att man kunde stila med att man faktiskt hade en mobiltelefon. Sen kom utvecklingen ikapp oss och man skulle ha en liten känd melodisnutt, som oftast var så dåligt gjord att man ändå inte kände igen vad det var som spelades. Sen kom 'polynesiska' signaler och alla skulle ha surroundljud på sina telefoner. Nu kände man igen låtarna som man hade som ringsignaler. I detta skede, så dyker det upp en massa roliga skämtsignaler. Vem minns inte med bävan den där 'crazy kid' signalen som fick en att bryta ihop innan de hade svarat. Ok, jag erkänner. Jag har haft en sån där rolig signal och har det fortfarande. Minerna på de omkringstående är underbara när nån ringer till mig. Det är en tjej som får orgasm...ljudligt. Det är min arbetstelefon som låter sån. Min privata är det ett annat ljud, ett helt unikt ljud som jag är ensam om i hela världen. Mina barn som skriker åt mig att jag skall svara i telefon.

Dagens låt är Pushed Too Far med Sick of It All.

The memory remains insane...

Världen är verkligen föränderlig. I dag på morgonen var jag förbi den där affären som jag köpte äpplen i härom kvällen. De hade tagit bort äppelberget. Det hade nu blivit ett påskmustberg. Jag motstod frestelsen att gå i närheten. Även jag insåg att detta skall jag inte röra. Nu kan det tyckas att ett stort berg med PET flaskor i backar och på pallar, svårligen låter sig rubbas. Det är det inte alls det. Åtminstone inte för mig. Har nämligen erfarenhet av detta.

För ett antal år sen, så arbetade jag som mattläggare. Ett trevligt och stimulerande arbete. Man arbetade oftast själv, men ändå med en massa olika människor omkring sig. Det var även ett omväxlande arbete. Där man iblnad var på nybyggen och ibland på ombyggnation eller bara ren omläggning av mattor. Det här utspelar sig på ett lager för ICA. Där det skett en vattenläcka och det fick bytas ut en del mattor. Under det här jobbet så var jag inte ensam, utan jag hade en kollega med mig.

Vi stod där på baksidan och skulle lasta in vårt material. Mattor, lim och spackel. Han stod nedanför lastbryggan och jag däruppe och tog emot. Bredvid oss står det en pall med Falcon bayersk. Vi kunde bägge två svära på att allt, utom ca 10 cm av pallen stod uppe på lastbryggan. Men när han skickar upp en limhink och jag tar ett litet extra stöd mot pallen med öl. Ja, vad händer då? Jo, den får nån form av obalans och rasar ner och där ligger lätt en årsförbrukning av hans och min ölkonsumtion tillsammans. Det blev litet väsen, men inte mot oss som vi först hade trott. Utan mot de som hade haft hand om lastningen.

Efter det, så vet jag att allt är möjligt. Speciellt det omöjliga. Jag lever under en ständig slogan. 'Jag gör det omöjliga möjligt'.

Hur som helst, dagens låt är Six pack med Black flag.

Singelliv - Can't stop

Idag på hemvägen så åkte jag förbi det stora köpcentret för att handla. Nu mera så verkar ingen ta nån större notis över mig och min frisyr. Inte för att de känner igen mig, hoppas jag, eller så är det så enkelt att jag inte lägger märke till folks reaktioner längre. In och handla. Skulle ha litet äpplen bl.a. Och precis vid ingången så har de satt upp en jättestor sak fullsmockad med massor av äpplen. Ungefär 5x10 meter med bara äpplen. Ok, tar en påse och plockar på mig 5 äpplen. Äsch, jag kan lika ta ett till och tar ett äpple som låg vid kanten och såg rätt ok ut. Vad händer? Jo, en flik från sargen fastnar i min jacka och ungefär 32 ton äpple rinner ut på golvet...detta såg jag för min inre syn. Nu skedde inte det. Mitt hjärta, som slutat att slå, satte försiktigt igång igen och började så smått att pumpa normalt. När en tjej bredvid mig skrattade lite och sa att där hade jag minsann tur. Vad svarar ärkepuckot Robban då? Äsch, det var ingen tur utan skicklighet. Detta sagt med ett litet ironiskt leende. Böjer mig ner för att lägga ner äpplena i korgen och ta upp den. På vägen ner, så slår jag huvudet i sargen som jag slet upp med jackärmen innan. Vilket får till följd att hela sargen viker sig av tyngden från äpplena och de där 32 ton äpple som jag förut såg framför mig helt plötsligt inte bara var en syn, utan verklighet.

Allt bara för att man skulle vara lite cool inför en söt tjej. Träffade henne utanför affären och vi småpratade och skrattade åt det hela. Vilket ledde fram till en fika som var riktigt trevlig. Fick hennes telefonnummer och hon mitt. Får väl slå en signal i morgon och höra om hon har nåt för sig till helgen. Litet dåligt samvete fick jag först för äppelkatastrofen. Men efter att funderat litet och pratat om det under fikan, så insåg jag att det var en olycka på väg att hända helt enkelt. Hur kan man vara så dum att man lastar upp en hög med en massa äpplen, endast tillbakahållna av en tunn kartongsarg, i en affär där jag brukar handla?

Sovmorron!

Idag försov jag mig. Fast det hela berodde på ren trötthet. Låter väl som en rimlig förklaring? Fast jag menar inte att jag var trött i morse, utan igår. Efter att jobbat, tränat småflickor i handboll. Så åkte jag hemåt och åt en god sallad. Affären där jag brukar handla, har lagt sig till med en bra sak i charken. De säljer sallad i lösvikt och man kan komponera den precis efter eget tycke. De har massor av olika grönsaker, kassler, fläskkött, kyckling, räkor, fetaost, mozzarella. Ja, allt som man möjligen skulle vilja ha i en sallad. Så efter att ha plockat ihop nåt som tillslut kostade 41 kr åkte jag alltså hem och slafsade i mig den. Ok, jag slafsade väl inte direkt.

Efteråt så var jag mätt och kände mig trött. För att motverka detta, så tog jag en längre promenad med vovven. Han tyckte nog om det igår. Det varken regnade eller blåste speciellt mycket. Var ute i en timme ungefär och när jag kom hem, så satte jag på espressobryggaren och satte mig i soffan i väntan på att den skulle bli varm. Det var den också i morse när jag vaknade, så det blev en caffe latte till frukost. Även om frukosten blev en aning försenad pga att det inte var satt nån väckarklocka igår kväll.

Men, men. Man kom till jobbet och man känner sig inte alltför hängig. Det enda är väl att jag har lite ont i nacken pga att armstödet i soffan inte är ergonomiskt utformat. Åtminstone inte för mitt huvud att sova på.

Dagens låt är I hate everything med The Queers.

No rest for the wicked...

Antagligen så är man elak av födsel och ohejdad vana. Lite elak måste jag ju ha varit som drabbats igen. När man börjar känna att man är på väg ur svackan och man inte har så där förbannat ont i axeln. Ja, man har t.o.m kunnat använda armen hyfsat normalt. Då gör man nåt dumt och vips så har man precis lika ont i armen igen som när man slet av muskelfästet.

Nu är det bara ett litet problem. Jag vet inte vad det är för nåt dumt jag har gjort. Så orsaken till att det gör så här ont igen har jag ingen aning om. Men det är ingen idé att gnälla. Det blir inte bättre av det. Så det är bara att bita ihop och försöka se nåt positivt i att det är tjock dimma och hög luftfuktighet idag.

Dagens låt är Liar med Henry Rollins Band.

Allsvensk premiär

Idag. Ullevi. Göteborg. Sverige. GAIS mötte ÖIS i allsvensk premiär. Mycket nerver, både för att GAIS är nykomlingar, men även för att det är lokalderby. Jag hade visserligen tippat 2-0 till GAIS innan matchen, men vem har inte glädjetippat till sitt favoritlag nångång?

Hur som helst. Matchen blev riktigt underhållande, speciellt om man höll på GAIS, eftersom det i långa stunder bara verkade finnas ett lag på banan. Barnen tyckte det var riktigt kul att se på matchen. De sjöng, skrek och levde sig med i matchen. Hur kul som helst att uppleva. Fint väder fick vi också, lite kylslaget kanske, men det var åtminstone små stunder av sol.

Hur det slutade? Sa jag inte att jag tippat 2-0?

Dagens låt är Underbart att vara gaisare med Stenkross. Ett gäng hopsatt av Attentat och Stonefunkers. Hur fånigt som helst, men man blir glad.