Buss å kram

Har efter mycket funderingar kommit fram till att jag nog måste åka kollektivt framöver. Nu bor jag så till, att det inte finns nån på mitt jobb som ens bor i närheten av mig. Alltså kan man glömma den trevliga företeelsen samåkning. Dessutom så är jag väl en av de verkligt få som fortfarande pendlar de sju milen till jobbet varje morgon. Andra har gett upp och går hemma arbetslösa, eller så har de helt enkelt flyttat. Såg häromdagen att många har flyttat. Eftersom kommunstatistiken visade en nergång på drygt 600 människor under en treårs period. Den ickebefintliga arbetsmarknaden är väl en stor bov i dramat, men man skall inte heller förringa den totala avsaknaden av förströelse som har haft ett enormt uppsving de senaste åren. Ja, nu kan kommunen skryta med att det enda som ökar, är just sysslolösheten.

Men åter till saken. Jag har därför börjat åka kollektivt, fr.o.m igår. Gjorde en snabb huvudkalkylering och insåg att jag kommer att spara ca 3500:- i månaden på detta tilltag. Det övertygade mig åtminstone om att försöka. Så igår när jag åkte bussen, hade jag min mp3spelare med mig och laddad med en bok av Camilla Läckberg, Stenhuggaren heter den. En riktigt bra bok som fångar åtminstone mig. Vilket tydligt visades i att jag missade min hållplats och fick hoppa av 2 mil från jobbet och ta tåget tillbaks. Var lite irriterad på mig själv för detta tilltag, men svor att bättra mig. Vilket jag också gjorde. För på hemresan så missade jag ett bussbyte med bara ett par kilometer. Nu hade jag ju 20 minuter till godo på nästa buss, så jag hann med att komma fram till busshållplatsen med marginal.

Idag så var jag däremot bättre med, trots att jag lyssnar på upplösningen av ovan nämnda bok. Och inga missöden har skett hittills, men jag har ju en resa hem också.

Dagens låt är Bring out your dead med Anti-flag.