Singelliv - Can't stop

Idag på hemvägen så åkte jag förbi det stora köpcentret för att handla. Nu mera så verkar ingen ta nån större notis över mig och min frisyr. Inte för att de känner igen mig, hoppas jag, eller så är det så enkelt att jag inte lägger märke till folks reaktioner längre. In och handla. Skulle ha litet äpplen bl.a. Och precis vid ingången så har de satt upp en jättestor sak fullsmockad med massor av äpplen. Ungefär 5x10 meter med bara äpplen. Ok, tar en påse och plockar på mig 5 äpplen. Äsch, jag kan lika ta ett till och tar ett äpple som låg vid kanten och såg rätt ok ut. Vad händer? Jo, en flik från sargen fastnar i min jacka och ungefär 32 ton äpple rinner ut på golvet...detta såg jag för min inre syn. Nu skedde inte det. Mitt hjärta, som slutat att slå, satte försiktigt igång igen och började så smått att pumpa normalt. När en tjej bredvid mig skrattade lite och sa att där hade jag minsann tur. Vad svarar ärkepuckot Robban då? Äsch, det var ingen tur utan skicklighet. Detta sagt med ett litet ironiskt leende. Böjer mig ner för att lägga ner äpplena i korgen och ta upp den. På vägen ner, så slår jag huvudet i sargen som jag slet upp med jackärmen innan. Vilket får till följd att hela sargen viker sig av tyngden från äpplena och de där 32 ton äpple som jag förut såg framför mig helt plötsligt inte bara var en syn, utan verklighet.

Allt bara för att man skulle vara lite cool inför en söt tjej. Träffade henne utanför affären och vi småpratade och skrattade åt det hela. Vilket ledde fram till en fika som var riktigt trevlig. Fick hennes telefonnummer och hon mitt. Får väl slå en signal i morgon och höra om hon har nåt för sig till helgen. Litet dåligt samvete fick jag först för äppelkatastrofen. Men efter att funderat litet och pratat om det under fikan, så insåg jag att det var en olycka på väg att hända helt enkelt. Hur kan man vara så dum att man lastar upp en hög med en massa äpplen, endast tillbakahållna av en tunn kartongsarg, i en affär där jag brukar handla?