Rapport från en bussresenär

Hur skall man kunna få in nån form av rutin kring det här med bussåkandet? Ok, för att hinna gå ut med hunden, duscha och äta frukost. Så måste jag gå upp redan 04:50. Det är ju fortfarande natt då ju. Och det är ändå den här veckan, när barnen är hos sin mamma. Misstänker att jag åtminstone får plussa på en 20-30 minuter varannan vecka, när barnen är hos mig. Visst kommer det till slut att bli nån sorts rutin kring det också, men jag vill inte ha en daglig rutin som påbörjas så tidigt. Allt bara för att det är sånt långt intervall mellan bussarna. Ja, inte bara det, de tar god tid på sig att komma fram också.

Idag så var jag vaken hela vägen in. Hade en riktigt bra bok i örat att lyssna på så det var lite enklare att hålla sig vaken. Satt där och tittade ut över allt som vi passerade och ibland väntade jag bara att få höra en röst som sa nåt i stil med...'Och ute till höger så ser ni Olsson på Örns katt som antagligen varit på friarstråt igen...' Eller nåt annat lika intressant att begrunda. Att man varje morgon och kväll får en rundtur i norra bohusläns ödemarker borde man kanske uppskatta mer än man gör. Fast det är svårt att arbeta upp nån entusiasm för en massa skog och små ängsplättar. Det är ju först när jag börjar närma mig hemmet som havet skymtar fram på sina ställen.

Det där med att vara vaken har sina för och nackdelar. Nackdelen är att jag är fruktansvärt trött hela dagen. Fördelen måste vara den att jag slipper se lika fånig ut som tjejen som sov i sätet bredvid mig idag. Ca 20-25 år, halvlångt blont hår uppsatt i en sån där busig tofs högt upp på huvudet. Riktigt söt tjej, som slocknade en 10 minuter efter att jag satt mig där, jag tror inte att det berodde på att jag luktade dåligt eller så. Med öppen mun, lätt snarkande och en liten salivsträng som sakta letade sig nerför hakan. Helt plötsligt så var hon inte riktigt lika attraktiv längre. Så nu kommer jag inte att våga somna på bussen igen.

Dagens låt är Extermination Through Labor med Capitalist Casualties.