Om man inte prövar, får man aldrig veta. Detta motto präglade fredagskvällen när vi satt och drack pilsner. När vi kommit en bit på kvällen så kom nån av oss på, jag är rädd att det var jag, jag har ju en sodastream. Ni vet den där gamla originalmodellen med glasflaskor. Vad jag inte visste innan, var att man kan ha riktigt roligt med den. Nu tänker jag naturligtvis inte bara på det där bubbliga som blir när man använder den. Utan mer på vad man kolsyrar för nåt. Varför skall man begränsa sig till att bara kolsyra vatten som man sedan häller nån saft i för att få olika smaker?
Nej, då vi spånade lite, så blev idéerna djärvare och mer avancerade. Så efter att ha snackat och skrattat en hel del, fick vi gå till verket och ta fram sodastreamapparaten. Först till kvarn var vanlig limesaft. Det var helt ok att dricka, men alldeles för vanligt. Jag kan med handen på hjärtat säga att halvvarmt kaffe med kolsyra. Det är inte gott.
Rooibooste är inte heller nån höjdare att kolsyra. En annan produkt man nog skall undvika är kolsyrad mjölk. Men en sak var panelen enhälligt ense om, MER är inte för god att kolsyra. När vi nu avverkat dessa lite mer vanliga dryckesvaror. Tog vi oss i kragen och drog fram de tunga grejerna. Nyponsoppa. Det gick faktiskt ner, men den var lite skum med bubblorna. De var liksom lite tröga på ett egendomligt sätt. Samma fenomen med bubblorna fick vi med blåbärssoppa. Även den var drickbar, även om det var sämre än nyponsoppan.
Nu var det dags att dricka champagne, så fram med en flaska vitt vin. Där rök min Monte Grande som jag tänkt mig för ett helt annat tillfälle. Fast vad gör man inte för mänskligheten? Nu var detta ganska så bortkastat, då den i det närmsta blev odrickbar efter att vi fått i kolsyran. Som tur var, hade jag rödvin i en något billigare variant på låda. Nu vet jag inte om det berodde på priset, eller kvaliteten på vinet. Men den blev om möjligt ännu äckligare än det vita alternativet. Fast här skulle man kunna experimentera en hel del med olika viner och kanske få fram ett alternativ till nyårschampagnen. Men detta överlåter jag åt andra som vill dra sitt strå till stacken.
Det var inte så hemskt som man skulle kunna tro när man tänker på kolsyrad whisky. Vi var tvungna att ta ett hyfsat rejält glas för att verkligen bestämma oss för att vi inte kunde bestämma oss. Grappa var enligt större delen av expertpanelen vidrigt även innan kolsyran, så den kunde ju inte bli sämre. Trodde de. Jag som då var den enda som faktiskt tycker om grappa av panelmedlemmarna, tyckte inte heller om grappa med kolsyra.
Ungefär så här dags började vi faktiskt att bli lite mer än berusade. Och det var då "nån" kom på den inte så fullt lysande idéen att testa ärtsoppa som jag sett att jag hade i kylen. Att få ner ärtsoppa i den där lilla flaskan var tålamodsprövande och det blev en del torkande på diskbänken efteråt. Nu var det inte lätt att kolsyra ärtsoppan. Ärligt talat så vet jag inte ens om vi lyckades, då ingen av oss, trots den höga graden av berusning, inte kunde förmå oss till att smaka. Efter detta gav vi upp. Drack upp alla överblivna slattar, åtminstone de alkoholhaltiga, och drog ut på puben.
Dagens låt är
Spriten räddade oss från sporten med
Räserbajs.
