tisdag, december 12, 2006

Det bubblar över...

Sitter på bussen och halvsover, när det kliver på en äldre herre. Han kan väl ha varit 65-75 år ungefär en rätt så typisk bild av den svenska gubben. Keps, vindjacka och knähöga gummistövlar och en liten bandyportfölj. Har nästan trott att just de väskorna var utrotningshotade och det är de nog, för det var länge sen jag såg en sån. Han gör stor affär för hela bussen att han minsanna skulle åka till tokholm idag.

När han är klar med biljetteländet, så hittar han nån han tydligen känner och sätter sig precis bakom mig för att snacka med honom. Han var inte direkt nån buskablyg människa, utan han gjorde sig minsann hörd. Tror även att de som vi passerade med bussen måste ha hört honom.

Nu utspelar sig det där typiska kallpratssamtalet.

- De va goe pöjkar som spelte på festi.

- jajaja...

- De kunne verkligen spele dragspel (kan inte stava det som han sa, men det skulle nog blivit typ drauspill för att ens likna den lokala dialekten)

- jadu...

- En utav di är ju geft med ho tvillingen som växte opp där i Klåva du vet?

- Jasså! E han det? Men va inte ho geft mä han söm hadi kioski på Väggå?

- Nä, det va ho den andri söstra...

- Jasså, de va to?

Här höll jag på att få ett tokbryt...tvillingar brukar komma i par...det är just det som tvilling betyder, att man är två lika...men jag höll tyst och bet mig hårt i tungan för att inte skratta rakt ut.

Alldeles en stund efteråt, så skulle den ena gubben hoppa av och han som skulle till tokholm blev kvar på bussen. Då frågar han mig högt och ljudligt vad det skulle bli i den flyttade trävaruaffärens gamla lokaler. Fråga inte mig, sa jag. Han försökte verkligen dra igång ett samtal med mig. Men jag tänkte snabbt efter vad jag skulle kunna ha för gemensamt med en 70 åring som gillar dragspelsmusik och pratar bohuslänska så jag ibland har svårt att förstå vad som sägs och som dessutom verkade tycka att det var nåt positivt att åka till tokholm. Antagligen lite mer än vad jag skulle önska att det var.

Det sista jag såg var att han väckte nån stackars gymnasieelev och började prata med honom. Jag såg förvirringen och en lätt panik lysa ur den stackarens ögon när jag själv bytte från buss till tåg. Man vill ju inte utsätta sig för risken att han skulle hitta mig igen... :)

Dagens låt är Can't stand Rock'n'Roll med Anti Nowhere League.

5 Comments:

Anonymous Anonym said...

Ha ha ha, känns som om man var där... :)

11:16  
Blogger Unknown said...

En sån gubbe hade vi på landet oxå..

Han satt alltid på puben vid färjan och bråkade med turisterna..

Han rotvältade på sin öländska och lyckades nog skrämma åt sej några öl om dagen av turister som ville bli av med han..

Han dog förra året på samma sätt som han levde..På puben med andra ord...:)

Ett skönt original som av nån andledning älskade Vildingen..
Han stack alltid åt mej en tjuga "till glasspengar åt grabbhalvan"

Det var väldigt tomt att komma ner i somras utan honom på puben..
(och ja vi är rätt ofta på puben..vildings först ord var faktiskt "skål")

14:30  
Blogger mumrik said...

christopher: Å då lyckas jag bara bristfälligt med deras dialekt... :)

vilding: Fast det här var nog inget original, ingen av de två gubbarna. Bara en pratsjuk gubbe helt enkelt...hoppas man inte blir sån själv...fast jag blir nog en tyken och elak surgubbe i stället... :))

16:14  
Anonymous Anonym said...

Ha ha jag skrattar på mig... såg allt framför mig. Jag är allergisk mot pratsjuka människor när jag åker kommunalt och är de dessutom gamla och fula så blir det ännu värre ;)

/pendelilskan

21:55  
Anonymous Anonym said...

Oh fy.... tycker det är jobbigt när jag träffar folk och man inte riktigt vet om dom har alla hästar hemma eller inte?! Var lägger man diskussions nivån....

Din gubbe hade kanske alla hästar hemma men var väldigt pratsjuk...dom kan fan va lika jobbiga dom!

Niinis

08:06  

Skicka en kommentar

<< Home