Ett sånt liv vill du ha?

Har du nånsin satt dig ner och funderat kring din livssituation? En sån dum fråga, klart att du har. Du har troligen fantiserat ihop hur bra livet skulle sett ut om du i stället varit rik eller berömd. Men eftersom du inte är det, så står du kvar och stampar i samma gamla fotspår som tidigare.

Kort sagt, så består livet av en massa felval. Du går en utbildning du inte vill gå. Men eftersom det var detta man skulle välja enligt alla, så valde du det också. När du överlevt utbildningen med din mentala hälsa någotsånär intakt. Vad händer då? Jo, du skaffar ett arbete du inte vill ha. Ett arbete som inte ger dig nån stimulans alls att vilja utvecklas.

Det enda som arbetet ger, är precis tillräckligt med pengar för att du skall kunna bosätta dig på ett ställe där du inte vill bo. För det skulle ju krävas att du var rik eller berömd för att ha råd att bo där du egentligen vill bo. Allt bara för att slippa alla dessa jobbiga grannar som om de inte är helt bindgalna, så är de åtminstone totalt odrägliga och alltid fruktansvärt påträngande.

Som om inte detta skulle vara nog för att vilja avsluta alltihop så snart som möjligt så finns det nåt som kallas semester. Syftet med semestern är vällovligt. Men det finns en baksida med allt. Dina grannar har semester samtidigt som du och eftersom de tjänar ungefär samma som du, annars skulle de garanterat bo på ett annat ställe så de slapp odrägliga grannar som dig, de åker till samma semestermål som du.

Så det är väl bara att kasta in handduken och bryta ihop direkt...

Dagens låt är How quickly we forget again med Blacklisted.