Barnomsorg...

Vi satt här på jobbet och pratade lite om födelsedagar och firande. Jag nämnde att jag slutade fylla år när jag fyllde tjugotio, eller trettio som en del PK nissar brukar säga. Nu är det inte pga nån åldersnoja som jag gör så här, utan helt enkelt för att jag inte är intresserad av att 'fira' mig själv. Vad gäller presenter, så klarar jag mig utan en massa slipsar och icke önskvärda prydnadssaker.

Men, jag har två barn också. De både vill och måste få fira sin pappa. Men det är även så att jag är utrustad med ett väldigt dåligt minne. Så helt allvarligt, så glömmer jag inte bara av alla andras födelsedagar, utan i ren solidarisk anda även min egen. Detta till mina barns stora glädje, då de skall överraska, så blir jag ärligt och genuint överraskad och slipper verkligen spela förvånad.

Förra året när jag fyllde år, så hade jag i vanlig ordning glömt det. När jag kommer hem från jobbet, det var faktiskt en fredag, så har barnen lagat mat. Jag blev väldigt imponerad. De var faktiskt bara 11 och 9 år gamla. Men potatismos och köttbullar blev det. Jag blev riktigt glad. När maten var klar, så sa de att jag skulle gå in och sätta mig i vardagsrummet, de hade en överraskning åt mig. De hade ännu inget sagt om att jag fyllde år och jag var helt ovetande. Jag går in och sätter mig att vänta.

Efter en stunds slamrande ute i köket, så släcker de ner en massa lampor och jag ser att de har levande ljus. De kommer in och börjar sjunga 'ja må du leva!' och då kommer jag på och ler åt deras ansträngningar. Det visar sig att de har gjort en hel del i hemlighet. De gick till affären och köpte en massa godsaker till vårt lilla kalas. Nu hade de inga pengar att handla för, men det var en värdslig sak som en viss knubbig takboende herre skulle sagt. De sa helt sonika till personalen i affären att det var en födelsedagsöverraskning till mig och att jag skulle komma in dagen efter och betala.

Dagens låt är Murder the government med NoFX.