To hell and back again...

Så var man tillbaks efter några dagar på resande fot. Färden förde oss verkligen till avgrundens rand och nästan över den också. Fredagen när vi kom upp, så letade vi upp vandrarhemmet som vi skulle bo på. Nu är jag visserligen ingen riktig rockhjälte eller ens artist. Visserligen har även jag bankat på både bas och trummor som en riktig hjälte, men jag var nog mer i klass med Sid Vicious, alltså totalt omusikalisk och mer intresserad av att festa. Ok, helt omusikalisk var nog att ta i en hel del. För jag är trots allt rätt så bra när jag är nykter och spelar.

Men åter till berättelsen. Ett vandrarhem! Inte ens när jag var iväg med några kompisar och råddade för dem, bodde vi på nåt så orockigt som ett vandrarhem. Sov vi inte på ett billigt hotell, så sov vi i bilen, eller nån tjej man raggade upp under konserten. Nu var man visserligen inte iväg med ett rockband den här gången, utan en blåsorkester befolkad av skolelever mellan fyran och nian. Så antalet groupisar var begränsat.

Det var ett litet, slitet vandrarhem, klubbenborgs tror jag det hette, uppe på Mälarhöjden. Att leta sig fram på dessa smala stigar, som nån envist kallade gator, med en fullutrustad turistbuss på dryga 14 meter. Det krävdes en del tungbalansering och trixande för att komma fram med den. Men det gick tillslut.

På fredagkvällen så blev det Gröna lund som fick den äran att ta emot oss och våra stinna plånböcker. Efter att kastat i oss nåt ätbart så skingrades barnen som frö i vinden. Jag och en av de andra föräldrarna, åkta några små saker för att se om det var likvärdigt med Lisebergs attraktioner. Var lite besviken på de där två bergådalbanorna. De var helt enkelt för korta. Annars så var de helt ok. Uppskjutet var ju precis som här, så även fritt fall. Inget som gav några kittlingar direkt. Däremot tyckte jag om Extreme. Sen var det slut på det roliga. Så tyckte även min dotter och kompisens dotter. Vi var nu även lite torra i struparna. SÅ närmsta vattenhål uppsöktes. Tyrol. Där slank det ner ett par franziskaner i rätt lagom takt. Barnen drack sötdricka i stället. Sen ville de ut och åka igen, men vi var lite trötta, så vi stannade kvar och byggde upp både energi och vitaminförrådet med ytterligare ett par pilsner. Nu lyckades även de andra föräldrarna som var med hitta oss där vi satt. Snart var det dags för att ge sig 'hemåt' till vandrarhemmet.

Nu hade nån på vandrarhemmet varnat oss för att ha dörrar och fönster öppna. Pga risken för knarkare. Precis det som ett halvdussin tonårstjejer behövde höra där de skulle sova ensamma utan vuxna i en avsides stuga. Några andra som inte skulle ha hört det, var de där busungarna som sov i samma sal som jag gjorde. Alltså jag, kompisen som jag nämnde ovan, våra döttrar och fyra andra barn tog en sen promenad till det där avsides huset med tonårsflickor. Vi gjorde inte saken bättre kan tilläggas.

Mer rapportering kommer senare...

Dagens låt är Take in the stray med Unsane.