Abbans då...som du beter dig...

Idag på hemvägen så gjorde jag det. Efter att levt i snart 40 år och därmed borde veta hur man beter sig som en äkta svensk. Gjorde jag ett otroligt klumpigt misstag på min väg hem från jobbet. Egentligen så får jag väl skylla på vädret och musiken. Jag borde även skylla på maten som fick mig i stämning. Nu låter detta lite suspekt misstänker jag, men med stämning så menar jag inte det som ni sitter och tänker på just nu, utan nåt helt annat. Nämligen trötthet. Och ni som tänkte på det där som ni inte vill erkänna att ni tänkte på, sitt inte här och läs, gå och gör det i stället.

Just det ja. Vad var det för styggelse jag lyckades utföra idag på vägen hem. Måste ju ta det från början. Tänk er in i att ni sitter på en solvarm buss, det fläktar litet smått från den där lilla ventilen ovanför skallen. Du har härlig musik i öronen, ögonen sluts och du slumrar till. Inte somnar alltså, utan bara småslumrar. Tänker på nåt skönt och väldigt härligt, i mitt fall var det mat jag tänkte på av alla saker. Om man ändå haft en härligare dröm, inkluderad 3 nakna flickor, en tub räkost och...fast det skulle vi inte gå in på här och nu. Möjligen vid ett annat tillfälle. Hur som helst, så drar min nyfunna favoritlåt igång och i min slummer så inser jag inte var jag befinner mig och börjar sjunga med. Efter halva låten så knackar nån på min axel och frågar om jag inte kan sjunga lite tystare?

Vadå? Sjunga? Jag? Sjöng jag? Lite pinigt blev det. Men eftersom jag egentligen inte bryr mig, så struntade jag i alla blickar, för det var många som tittade på mig. Både surt och roat. Mest roat tror jag. När jag hoppar av bussen så var jag bara tvungen att säga att nästa konsert är i morron vid samma tid och samma buss. Jag möttes av spridda applåder från småbarnen längst bak i bussen. Är det en karriär att satsa på, bussångare?

Så idag är ju dagens låt självklar, även om det råkar bli ytterligare en låt med Sator. Låten som kanske blev startskottet för en kometkarriär är No! från senaset plattan.