To hell and back again... Parte due

Lördag morgon. Och vi snackar verkligen om morgon. Det här vandrarhemmet som vi bebodde var sparsamt utrustat. Nu brukar vandrarhem vara just det, men här saknades en väsentlig del i sovsalen. Det saknades persienner. Det saknades rullgardiner. Ja, det saknades t.o.m en så trivial sak som lite tjockare gardiner. I stället så var det enda som skulle skydda oss mot solens inträngande strålar på morgonkvisten. Några blekt grågröna, supertunna bomullsgardiner. Som man naturligtvis såg rätt igenom. Ja just det. Det var en annan sak som skyddade oss från solens strålar, nämligen den kompakta dimman som befann sig ungefär 2 decimeter från fönstret.

Nu är ju inte jag riktigt som alla andra. Så när lilla Robban vaknar klockan 4:37 på morgonen, vad gör han då? Jo! Han tar ett skutt upp på det frostskadade golvet, åtminstone kändes det så när jag satte ner fötterna. Plockar raskt åt sig kläderna för att ta en promenad. Den där Robban kan ibland ge mig kalla kårar när han visar sig vara en riktig hurtbulle. Som tur är så var det ju en massa dimma på utsidan och sånt brukar kunna kyla ner även honom.

Jag börjar så smått gå neråt den lilla hamnen med fritidsbåtar som ligger alldeles intill. Den korta promenaden på kanske 300 meter har verkligen kylt ner mig, eller åtminstone blötat ner mig. Tror inte att jag skulle kunnat bli blötare om det verkligen hade regnat. Så jag vände uppåt igen. Men eftersom jag redan gått upp, så tyckte jag att det var lika bäst att duscha.

Nu skippar jag en liten bit här på dagen, som var tämligen ointressant och inte tillför nånting av substans, dvs jag sov en stund på bussen. Fast vi hade ätit frukost innan det förstås. Vi landar ute på Djurgården och attackerar snabbt entréen till Skansen. Fullpackade med instrument så letar vi upp nåt som hette Balderslunden, eller nåt åt det hållet. Det fanns nåt lilla skansen alldeles intill i alla fall. Precis lagom till att de skulle spela, så började det att sakta strila ner. Spännande tyckte jag. Ännu mer spännande tyckte de som skulle spela på de elektriska instrumenten.

Spelningen gick bra, trots att jag var med i publiken. Vi såg en snabbis med nån symfoniorkester och Nisse Landgren som spelade med dem. Tösen lade upprört märke till att det var mycket mindre i verkligehet. Vilket frågade jag då. Här där de har allsång svarade hon på det. Min äldsta dotter är förtappad. Jag blev så förkrossad över detta faktum att hon sett på detta fasansfulla program, att jag allvarligt funderade på att adoptera bort henne. Vi rusar snabbt igenom akvariet, det var i stort sett det vi hann med. Där hände en sak som tydligen förföljer mig. Jag känner mycket väl till Darwins teori om människans ursprung och annnat sånt där om apor och människors släktskap. Men det betyder inte att en lemur skall kunna antasta mig alldeles ostraffat. Den hoppade upp på min rygg drog mig i mitt korta hår och hoppade snabbt tillbaks ut på en gren. Precis utom räckhåll. Liknande saker har hänt mig på andra ställen där det springer omkring lösa apor. Luktar jag illa eller? Eller är jag för luden?

Ok, en snabb och händelsefattig bussresa till Grisslehamn, jag sov alltså. En mardrömstur med massor av hemska människor på en alldeles för liten färja senare så befinner vi oss på Åland. Inte Finland har jag fått lära mig, då sticker de ner en med kniven. Vi bussar oss fram till Mariehamn och installerar oss där vi skall sova. En hel gymnastikhall. Jag skojar inte alls. Ni vet vilken akustik det brukar vara i gymnastikhallar? Lägg där till drygt 20 ungar, som sedan växte i antal eftersom en annan orkester också skulle sova i samma hall. Jag sov väl 2 timmar den första natten och det enbart tack vare att jag druckit ett par pilsner på kvällen. Men vi hade i alla fall fint väder.

Dagens låt är inspirerad från vår lilla diskussion om bästa/sämsta låt på christopers forum. Låten är Vi går dit kuken pekar med SBD .