jag vill ha seven up sa snövit och strippade för dvärgarna...

Idag är faktiskt första gången som jag så smått fick en känsla av ånger över att ha sålt huset. Var hos cykelhandlaren på orten för att kolla in ett par saker till cykeln. Men höll på att vända i dörren. Fick genast en flashback till mina barndomsårs cykelhandlare, 'Olles' som den kallades. Antar att gubben hette Olof eller Olle. Hans brorsa hade en kiosk alldeles intill och den kiosken kallades 'Helges'. Och han hette antagligen Helge. Två stycken gamla kufar.

Cykelaffären/verkstaden var en sån där liten låg byggnad med lågt i tak och med ett myller av cyklar, gamla som nya huller om buller. Det som inte fanns där när det gällde udda cykelgrejer, eller onödigt krimskrams var inte uppfunnet. För att inte tala om alla nyttoprylar för en liten kille på ca. 7 år...himmelriket var nära när man såg alla dessa prylar. Lite grann som om hans enda konkurrent var hobbex. Åtminstone för oss som bodde där på orten. Men det var en skum affär man kom in i och gubben var lite knepig. Så man aktade sig en del för att vara där mer än nödvändigt,

Den känslan fick jag när jag gick in...eller rättare sagt stod kvar i dörröppningen. Det fanns nämligen inte en möjlighet att ta sig in längre utan att klättra över cyklar. Han hade visserligen det jag skulle ha, men med priser som låg ca. 4-5 ggr högre än normalt, så tackade jag för mig och cyklade hemåt. På hemvägen så kände jag att det nog hade lyckats med att få en cykelaffär/verkstad att gå runt. Om jag hade lokalen själv. Därav det lilla stynget av ånger över att ha sålt huset. För källarplanet hade varit perfekt för just det ändamålet...

Dagens låt är Kräkas med Lillasyster. Påminner om mig själv på nåt underligt vis...