insikt...

Jag är en traditionell cyklist...har insett det nu när jag trampat runt med min egna cykel. Jag vill inte ha en heldämpad cykel. Fjädring fram och bak lät ganska bra. Och det är nog kanonbra när man trampar runt i skog och berg. Som jag förvisso också kommer att pyssla med framöver. Men som asfaltscykel är den hemsk. Nervös som en mörkrädd iller och direktstyrd så att hjärtat slår dubbelslag varje gång man skall svänga. När man svänger svarar cykeln så snabbt att det känns som om man skulle köra in i sin egen röv. Och det är inget jag ser fram emot...

Men cykeln är trots detta kanon att cykla på, speciellt nu när jag fått pumpat däcken ordentligt. Nu är det ett par småjusteringar kvar. Växelförare och bakbroms skall justeras in lite bättre. Vill ha distinkta lägen i alla väder. Fast jag måste ju tillstå...den är kalas att hoppa med...men det vet ni inte att jag testat...enligt läkaren skall jag fortfarande ta det lugnt efter hjärnskakningen...men hur lätt är det när man är släkt med Duracellkaninen?

--- nytt ---

Nu har äldste tösen provat min cykel...och det verkar som om jag genast får ge mig ut på jakt efter en ny cykel till mig...hon släppte den knappt ifrån sig så jag kunde cykla hem...