Pappas lilla tös...utan tvekan...

Skolan är inte så ofarlig som den kan tyckas. Det är som med idrott och sprit... Idag så ringdes det hem och yngste tösen hade fått en remiss in till röntgen. Hon hade snubblat när hon hoppade hopprep på skolgården. De var tydligen inspirerade av nån musikvideo några hade sett på MTV. Naturligtvis skulle tösen vara med. Hon hoppar en massa, men gör till slut ett litet misstag. Snubblar till på repet och tar emot med handen. Hon kände att det stack till, men hon kunde ju röra handen, så det var nog ingen fara. När hon efter att det ringt in märkte att hon inte kunde bläddra med handen så gick hon till skolsköterskan, som efter ett litet test gick med henne till doktorn, som i sin tur skrev en remiss till röntgen.

Visst var armen av. Ett snyggt och rent brott som inte behövde nåt tillrättaläggande, utan bara gips. Vad frågar hon läkaren då? Kommer jag att kunna spela piano efter det läkt? Självklart säger han utan att tänka sig för...vad kul det har jag aldrig kunnat innan säger hon skarttande... När vi kommer hem, så tittar hon ledset på mig och utbrister...får jag inte åka skateboard nu då? Inte på 4-5 veckor i alla fall. För det är så länge som gipset skall sitta. Men helt handikappad är hon minsann inte. Hennes ridskola börjar igen på lördag och det skall hon minsann vara med på. Får väl se hur lik hon är mig den närmsta veckan...om jag ertappar henne med skaten...i så fall är det ingen tvekan...

Dagens låt är Baseballbat med Voice of a generation.