Dem kallar mig hårding...
Jag säger bara hundar alltså...
Var ute en sista sväng med hunden för natten. Inte för att han behövde, men jag behövde få lite sval luft i lungorna. Vi klafsar ut i det regntunga motionsspåret som bitvis är dränkt i vatten. Men inget som bekommer honom minsann.
Och efter att ha gått ca. en halv kilometer på slingan så sker det. Han får ett totalt bryt och flyr panikartat rakt bakåt och vill bara bort så fort som möjligt och hem till sin varma sköna madrass för att lugna ner sig. Han är onekligen lustig. För här om veckan stod han mindre än 50 cm från en vilt skällande rottweiler där ögon lyste röda av vansinne och mordlystnad...min lille Jack Russell stod lugnt och tittade på honom och reste inte ens ragg. Han ville ju hälsa. Han kunde helt tydligt inte läsa signalerna som denna rottweiler skickade ut...och de var knappast subtila direkt. T.o.m en blind och döv hund hade ju förstått att det inte var nån bra idé att hälsa på den hunden...men inte min lille Bruno inte...
Så vad var det som fick honom att helt tappa alla koncepter och vilja fly hals över huvud i den svala natten? En näbbmus...
Jag börjar så smått helt tappa respekten för denna sk 'pansartax' Hårding över alla hårdingar...han har visserligen slagits några gånger och alltid stått där som segrare och alltid mot betydligt större hundar (4ggr vet jag att det skett) men en mus...
Dagens låt är Middle finger response med Propaghandi.
Var ute en sista sväng med hunden för natten. Inte för att han behövde, men jag behövde få lite sval luft i lungorna. Vi klafsar ut i det regntunga motionsspåret som bitvis är dränkt i vatten. Men inget som bekommer honom minsann.
Och efter att ha gått ca. en halv kilometer på slingan så sker det. Han får ett totalt bryt och flyr panikartat rakt bakåt och vill bara bort så fort som möjligt och hem till sin varma sköna madrass för att lugna ner sig. Han är onekligen lustig. För här om veckan stod han mindre än 50 cm från en vilt skällande rottweiler där ögon lyste röda av vansinne och mordlystnad...min lille Jack Russell stod lugnt och tittade på honom och reste inte ens ragg. Han ville ju hälsa. Han kunde helt tydligt inte läsa signalerna som denna rottweiler skickade ut...och de var knappast subtila direkt. T.o.m en blind och döv hund hade ju förstått att det inte var nån bra idé att hälsa på den hunden...men inte min lille Bruno inte...
Så vad var det som fick honom att helt tappa alla koncepter och vilja fly hals över huvud i den svala natten? En näbbmus...
Jag börjar så smått helt tappa respekten för denna sk 'pansartax' Hårding över alla hårdingar...han har visserligen slagits några gånger och alltid stått där som segrare och alltid mot betydligt större hundar (4ggr vet jag att det skett) men en mus...
Dagens låt är Middle finger response med Propaghandi.
posted by mumrik at 01:08
5 Comments:
Hahahahaha...pansartax!
Mmm...men så är det ju med vissa karlar oxå, man är inte rädd om det huxflux låter väldigt mycket på nedrevåningen...man knatar ner o kollar läget. (Jag skulle aldrig göra det)....
Men sen kan karlar vara väldigt rädda för sina kvinnor.... fast vi e mindre....
Skumt ;)
Tur du lade till vissa karlar... :)) Jag är inte rädd för nåt...
Jag hade nog oxå blivit panikslagen för en näbbmus..
.. och jag som é sån hårding.. ;-)
/ioanna
Min lilla nätta st Bernhadstik, (85 kg tung)har en annan universal lösning på det mesta. Hon lägger sig helt enkelt raklång på backen och sedan får omgivningen lösa vad det än är för problem som hon anser hon stött på....
/Tundra
Känner igen fenomenet, min russeltik tvekade inte en sekund att sätta tänderna i ovannämnda St Bernhard´s överläpp, men blev helt hysterisk när hon fick en snigel på nosen häromkvällen.
/Polaris
Skicka en kommentar
<< Home