Back on track...

Hur kommer det sig att barn alltid lyckas ställa allt precis framför dörren när de kommer hem? Och jag menar verkligen precis framför. Inte vid sidan av eller så. Utan precis framför och i ordentliga högar också. När jag nu på morgonen frågar barnen hur de lyckas med detta gång efter gång. Tittar de lite skyldigt på mig, innan äldste tösen spricker upp i ett stort leende och säger...talang?

Kan man annat än skratta åt såna svar? Och framför allt. Vad har hon fått sin kvickhet ifrån? Jag har ju min kvar. Nej, jag tror att det är dags att tala om för barnen vem som bestämmer hemma och faktiskt står för notan.

Mina äventyr i grönsaksdisken är visserligen över, men man handlar ju frukt och grönt för att äta också. Men den här gången så såg jag en tjej som flirtade. Inte med mig alltså. Såg det lite på håll och log. När hon såg att jag log riktade hon in sig på mig. Hon började så smått att prata med mig och jag svarade, lätt road av situationen. Efter ett par minuter så kände jag en arm slingrade sig runt min midja och en kropp tryckas intill min. Det var min flickvän som nyfiket undrade vem som hade fångat min uppmärksamhet. På en tiondels sekund så dog den där glimten i den flirtande tjejens ögon ut och hon fick brått därifrån. Sen hade jag en stunds förklarande och intygande att jag inte alls var ute på friarstråt. Anade jag inte en del svartsjuka...?

Annars var helgen rätt bra. En del god mat och dryck. Samt en hel del fysiska aktiviteter, varav en del faktiskt var utomhus. Ja, hunden behövde ju rastas också.

Dagens låt är Kill a commie med Gang Green.