head first in a concrete wall...

Nu har det värsta av hjärnskakningen gått över. Jag är inte yr i skallen längre åtminstone. Undrar bara vad jag skall skylla alla dumma infall och idéer på nu? Barnen tyckte det var tur att jag hade hjälm på mig. Själv är jag övertygad om att jag fick hjärnskakning pga hjälmen.

En positiv sak kom ur det här med hjärnskakningen. Jag har fått bekräftat att det faktiskt fanns nåt att skaka om. Nu skulle man säkert kunna bena ur det här och länge diskutera om det är bra eller dåligt i mitt fall. Eftersom jag är part målet, så låter jag det vara osagt. Jag har förresten köpt en egen mountainbike nu. Får se vad som går sönder först, den eller jag?

Eftersom jag inte fått satt på nåt annat idag, så har jag satt på TV:n, SVT24, och vilken stimulerande utsändning. En kamera uppe i taket på svenska mässan i Göteborg. Det är bokmässa där vet ni väl? Men tänk er, en tvbild över ett mässområde, utan ljud. Fy fan vilken sexig TV det är. Då kan idoler, ogifta bönder och annat löst folk slänga sig i väggen...för detta är statstelevision när den är som bäst...

Köpte en ny skiva i förrgår. Jo, jag vet att det är otidsenligt att köpa skivor när alla andra laddar ner dem. Men jag är väl gammeldags av mig då. Jag köper så få skivor ändå om året. Och sen låter det oftast bättre när jag stoppar in en köpt CD i min Denonspelare och låter ljudet flöda genom Rotelförstärkaren och ut ur mina JPW högtalare...åtminstone tills alla mina grannar kommer för att be mig sänka, eller ännu hellre stänga av...de har ingen känsla för musik utan lyssnar på dansbandstjofräs. Jag har dessutom en granne som är insnöad på samba...snälla jävla nån...en granne som älskar samba och som dessutom har köpt ett hemmabiosystem som han dessutom kör ut detta bröl på...

Nu är jag dessutom så finkänslig att jag inte klagar på mina grannars musikval...så de kanske kunde låta bli att klaga på min musik...men icke...just det ja. Skivan jag köpte var Dropkick Murphys senaste The meanest of times och är riktigt skön att lyssna på. Detta kommer garanterat att bli en riktig festarplatta. Som man kommer att skölja ner litervis med Black bush whiskey och Guinness till...

Dagens låt är Flannigans ball med Dropkick Murphys.

skallebank...

Prelude:Skall svara i morron, när skallen klarnat lite och ögonen orkar med att fokusera...förklaring kommer här...


Idag tänkte jag att jag skulle ha lite kul och få dagen att gå lite snabbare. Vilket ledde till att jag lånade en mountainbike av en kompis. Tänk att det kan vara så kul att cykla omkring bland klippor och stigar som knappt är framkomliga till fots.

Det var jävligt kul, trots att det var riktigt jobbigt och ansträngande. Men. Precis som med allting annat som tar på krafterna. Så måste man veta när man skall lägga av. Vill minnas ett flertal fall under skidåkning som nästan uteslutande skett under dagens 'sista' åk. Har även av ren trötthet trillat ner från en klippavsats som jag skulle ta mig förbi, för att sedan ta mig ner på ett lätt och enkelt sätt via rep. För jag kände att jag inte orkade klättra ner de 20 metrarna med friklättring. Nu orkade jag inte ta mig över den sista 5 metarn och trillade ner. Inte 25 meter fritt fall, utan mer en hastig nedhasning längs klippan. Som resulterade i en bruten handled, en axel ur led och hjärnskakning. Fast det gick snabbt ner det också.

Men åter till dagens lilla incident. Hoppade till och hade skitkul på en till synes nästan plan bergyta. Ok, det fanns en del sprickor och hålor lite varstans. Men det var ju inget som dolde dem. Allt var ju synligt. Så när jag väl bestämde mig för att åka hem så gjorde jag en liten extrasväng över en liten avsats på nån meter. Hoppade neråt, men landade en aning fel, rakt ner i en spricka. Framhjulet kilade fast sig och jag for som en vante rakt över styret och landade lite klantigt. Så ena handen är lite uppskrapad och tack vare en liten hjälm, som jag först höll på att skippa, så kunde jag nöja mig med en lättare hjärnskakning.

Den här texten har tagit mig ett par timmar att skriva, jag kan inte rikigt fokusera blicken. Men lite sömn och vila så skall detta vara bra redan i morgon, eller senast på torsdag. Men jag tycks inte ha brutit nåt den här gången. Får försöka hårdae nästa gång.

Dagens låt måste vi ha ändå och det är Unsafe at any speed med Agent Orange. (sitter inte den som ett smäck idag?)

gone but not forgotten...

Det skrivs och talas en hel del om viktminskning, bantningstips och olika metoder för att gå ner i vikt. Helst både snabbt och rejält. Det startas en massa viktklubbar lite varstans. Bl.a. i tidningar på deras websidor. Det skall ju tjänas pengar på allt.

Och visst kan det vara kul att minska lite i omfång. Speciellt om man har både 20 och 30 kg för mycket trivselvikt. Och då snackar jag inte om att man ev. ser oattraktiv ut. Det är helt oväsentligt. Det som jag i första hand tänker på är att ens knän slipper släpa omkring på en massa ton om dagen bara man går ner lite i vikt. Och jag som då har två trasiga knän sen gammalt, vet hur viktiga de är. De flesta inser inte hur svårt det är att leva normalt med trasiga knän. Fråga nån som bytt ut en knäled om hur dens liv såg ut innan och sedan efter operationen.

Men all denna viktminskningshets som råder i samhället idag missar en springande punkt. Alla dessa minskade kilon ställer till det ordentligt för den som tappat dem. Jag ser nu, när jag faktiskt gått ner 10 kg, att det är läge att köpa en del nya kläder. Jag lovar, utan bälte, så tappar jag numera byxor som passade bra så sent som för en månad sedan. Tröjor och skjorter är inte lika svårt. De sitter faktiskt lite bättre i dag än tidigare. Åtminstone så ser det bättre ut.

Varför tas inte detta problem upp på alla bantarsidor? Vilka ligger bakom bantarhetsen? Först trodde jag att det var företagen som sålde böcker, bantningsmedel och metoder. Alltså de som hade nåt att tjäna på att folk gav sig hän i bantning. Men så funderar jag nu. Är det verkligen de som tjänar mest? Hur är det med de stora klädföretagen? Är det inte de som egentligen tjänar mest? Bakom alltihop kanske det är en djävulsisk plan om att sälja så mycket kläder som det bara går.

En annan sak som retar mig ang. bantningen, är det sk BMI värdet. Enligt det är jag överviktig och borde gå ner i vikt. Jag har 27.8 i BMI och då jag inte har mycket fett på kroppen så skulle jag vara tvungen att minska på nåt annat sätt. BMI gäller nämligen inte för kroppsbyggare, styrkelyftare eller andra elitidrottare. Fast det nämner de aldrig när det finns en massa såna där kuliga tabeller att fylla i eller räkna ut sitt eget BMI värde.

Men då jag inte har råd att köpa en massa nya byxor...så har jag investerat i två par bälten så länge.

Dagens låt är You'll never own me med Chaos UK.

Kul överaskning...

Har inte vägt mig på i stort sett hela sommaren. Vet att jag vägde mig den 23 Juni, skrev ner vad jag vägde då nämligen. Idag så ställde jag mig på vågen. Eftersom äldste tösen sa till mig efter att ha gått bakom mig en stund...'pappa, du ser mycket smalare ut i de kläderna...'. Nu var det inte några nya kläder direkt...så idag på morgonen ställde jag mig på vågen och jo... -7kg och det utan att banta. Träning och mycket fisk har gjort underverk. :)

Får se om jag kan ta mig ner till min gamla matchvikt 85kg...men det tror jag blir omöjligt, då jag nog lagt på lite för mycket muskelmassa...så jag får satsa på att hålla 90 kg i stället. :))

Dagens låt är Anarchy burger med The Vandals.

close shave

Tänkte att jag skulle chockera min omgivning idag. Och nej...ingen mohikan...inte ens en liten nakentripp ut till brevlådan. Nej, jag tänkte att jag nog skulle raka mig. Vilket jag också gjorde.

Nu äger jag en del rakattiraljer som man samlat på sig genom åren. Hyvlar till förbannelse. Trimmers och några olika rakapparater finns där också. Ja, jag är t.o.m. innehavare av en alldeles äkta rakkniv. Och då menar jag inte en av de moderna med utbytbara blad. Utan en riktigt gammal sak som tydligen min farfarsfar har använt en gång i tiden. Jag har t.o.m en strigel för att skärpa rakkniven. Men åter till saken.

Jag körde över hela hakan med hårtrimmern, så man fick ner skägget till hanterlig längd. Sen letade jag fram en hyvel. Och nu skall ni höra på nåt roligt. I en låda som jag har stående vid handfatet, så hittar jag två stycken gamla engångshyvlar. Alltså, nu menar jag GAMLA hyvlar. Känner ni till märket BIC? Alla vet att de tillverkar tändare och pennor. Men rakhyvlar? Hur som helst. Man såg riktigt hur gamla de var pga att de bara hade ett blad. Ja, ni läste rätt. Endast ett blad var det i hyveln.

Jag satte igång med att raka mig och blev lite förvånad över resultatet. Jag har inte varit så slätrakad på flera år, åtminstone inte på hakan. Då slog det mig. Alla dessa flerbladiga rakhyvlar som de tvingar på oss för att 'Det ger en så nära känsla' Efter idag så kan jag säga att det gör de inte alls. Vilket även fick mig att tänka på det senaste undret från gillette. Det har 5 blad för en närmre och bättre rakning. Men inte nog med det. Vill man verkligen vara säker på att bli riktigt slätrakad och len, så kan man vända på hyveln och vad har de där? Jo, ett enkelt blad. Och för detta betalar man oerhörda pengar helt i onödan.

Nope, jag skall leta fram raktvål och rakborste. Ta fram strigeln och börja raka mig med rakkniven. Den skall ju verkligen vara bra om man vill bli riktigt renrakad. Och jag som inte har så stor erfarenhet med den, lär väl skära bort hela ansiktet innan jag lärt mig tekniken. Fördelen med det är väl att man slipper vidare skäggväxt om man får med hårsäckarna. Men som med så mycket annat. Jag ger mig aldrig...jag kan ha rätt...för jag är en riktigt envis fan...

Dagens låt är I had enough med Agnostic front.

Eller vad tror ni?

Datorspel påverkar inte barn. Vad jag menar är att om Pac man verkligen påverkade oss som barn. Så skulle vi alla springa omkring i mörka rum. Knapra lustiga piller och lyssna på monoton elektronisk musik...

...ehhh...

Fy fan för com hem...

Jag är inte alls ointresserad av sport. Men, till skillnad mot det stora flertalet, så väljer jag att utöva den hellre än att titta på den framför TVn. Det finns dock ett par sporter som jag är lite svag för och de har sänts regelbundet på Eurosport. Fight club, med en massa K1 och thaiboxing. Ett underbart program för en gammal kampsportare. MotoGP och WSBK, motorcykelracing på absolut högsta nivå. Mycket roligare än vilken fånig bilracing som helst.

Igår satt jag och såg Casey Stoner ta ännu en seger för Ducati på Misanobanan. Detta på Eurosport. I morse så såg jag en intervju med Casey Stoner, på Eurosport. Nu när jag kom in efter en liten tur med hunden, så bläddrade jag lite förstrött bland kanalerna och ser en 'ny' kanal...TV4 Sport...problemet är bara att den lagt sig där Eurosport låg tidigare...Va fan...

Har efter massa letande och kollande kommit fram till att jag nu inte har nån sportkanal kvar att titta på...de sänder varken MotoGP eller WSBK. De sänder inte heller några K1 eller thaiboxingmatcher...fan vad jag hatar com hem...JAG VILL HA TILLBAKS MIN EUROSPORT...

Dagens låt är Jordens undergång med Anti-cimex.

Tråkmumrik...

Idag blir det ett jättetråkigt inlägg...

05:45. Gick upp och tog en dubbel espresso och 2 glass vatten. Efter det gick jag och byrackan ut i snålblåsten. 60 minuter i raskt tempo, med aningens för mycket kläder, samt en del småregn under en kortare stund, resulterade i att man var en aning fuktig. Både innanför kläderna som utanför.

9:15 Frukost med havregrynsgröt och äpplemos...fasen vad äckligt det är...havregrynsgröt skall ätas med smör och socker...

10:00 Sprang till gymet, en omväg som blev ca 5km. Satte säcken i rörelse och slog på den i en dryg halvtimme. Körde efter det axlar, nacke, rygg. Sprang nästan samma väg hemåt.

12:30 Lunch med yngste tösen. Lasagne...gick ner en del av den varan...

...fortsättning följer senare här...

Dagens låt är My life to live med Lars Fredriksen and the Bastards.